Evidens kontra övertygelse: Effekter av introduktion till förskolan på småbarns utveckling av anknytningstrygghet och vidare socioemotionell anpassning.

Att omsorgsmiljön i barnets inledande levnadsår är essentiell för barnets vidare socioemotionella utvecklingsmöjligheter är sedan John Bowlbys (1969) teori om anknytning mellan barn och omsorgsgivare, väletablerad kunskap inom utvecklingspsykologin. Nyare forskning pekar mot en utvidgad omsorgsmiljö där hela barnets relationella nätverk betraktas som viktig för dess utveckling av anknytningstrygghet. Denna avhandling fokuserar på hur barnets relationer på förskolan, i ett komplext samspel med barnets familjemässiga bakgrund och andra egenskaper av förskolemiljön, kan förstås som en viktig del av barnets tidiga omsorgsmiljö, och vilken betydelse detta har för barnets utveckling av anknytningstrygghet och vidare socioemotionella anpassning. Fokus kommer specifikt att riktas på hur introduktionen, "inskolningen", till förskolan spelar in som ett viktigt bidrag till barnens utvecklingsmöjligheter, eftersom det är i inskolningsprocessen som grunden för relationerna mellan förskolepersonalen och förskolebarnen byggs.