Planetesimalbildning och kometers inre struktur

Jag undersöker bildandet av planetesimaler genom kollapsen av kulmoln i protoplanetära skivor. Kollapsen av massiva moln är snabb och innehåller kollisioner mellan kulorna där de går sönder. Den resulterande planetesimalen består av både kulor och stoft som gör att den blir kompakt. Moln med låg massa kollapsar långsammare, har bara studsande kollisioner och resulterar i en porös kulhög.

Planeter bildas i protoplantära skivor av gas, stoft och is som kretsar runt nybildade stjärnor. Kulor tros bildas i skivan genom koagulering av stoftpartiklar. Sådana partiklar driver mot och in i stjärnan pga luftmotstånd i skivan. En idé som löser problemet är att hydrodynamiska effekter kan bilda moln av kulor som sedan kollapsar ihop till km-stora planetesimaler, planetbyggstenar.