Från vanart till rättighetsaktör - historiska och samtida klassificeringar av psykisk ohälsa bland barn och unga i samhällsvård

Studien syftar till att undersöka hur psykisk ohälsa bland barn och unga konstrueras inom den sociala barn- och ungdomsvårdens rättsliga normering, sedan dess införande genom 1902 års barnavårdsreform fram till dagens förslag på ny LVU-lagstiftning. Härigenom ges möjlighet att se hur psykisk ohälsa som kategori dyker upp, förskjuts, sprids och får förnyade användningar inom den sociala barn- och ungdomsvården. Förutom att studera pågående samhällsinsatser mot psykisk ohälsa för barn och unga i samhällsvård ger studien möjlighet att analysera vilka konsekvenser den rättsliga normeringen och dess utveckling har och har haft för de vårdinsatser som skapas samt hur samhällsvårdade barns rättigheter tillgodoses.

Forskningsprojektet är upplagt utifrån två delstudier: den rättsliga normeringen av den sociala barn- och ungdomsvården och dess rättstillämpning. Studiens empiriska material utgörs av lagstiftning, förarbeten och ett urval av domar från rättstillämpande instanser, där fenomenet psykisk ohälsa bland barn och unga diskuteras i relation till social barn- och ungdomsvård, institutionsvård samt barn- och ungdomspsykiatri.

Teoretiskt och metodologiskt innebär projektet ett närmande mellan språkligt inriktade diskursanalytiska traditioner och mer generellt syftande samhälls- och institutionsanalyser. Hackings (1998, 1999) begrepp "interaktiv klassificering" och "looping effect" är tillsammans med en historisk begreppsanalys (Koselleck 2002) centrala för studiens teoretiska och metodologiska ansats, som går ut på att detaljstudera sammanhang där specifika begrepp används samt undersöka hur de förändras över tid.

Genom att problematisera historiska och samtida gränsdragningar kring olika samhällsaktörers ansvar och insatser vid psykisk ohälsa bland barn och unga i samhällsvård är föreslagen studie av särskild relevans för institutionsvårdens verksamhetsområde. Förutom att främja kunskapsutveckling om vård av unga med svår psykosocial problematik, förväntas resultat från studien praktiskt kunna bidra med nya perspektiv på förändringar i vårdens organisation och utformning samt samverkan mellan olika instanser. Härigenom erbjuds också kritiska och reflexiva utgångspunkter i relation till de utmaningar som institutionsvården av unga idag står inför gällande samordningsansvar och insatser kring psykisk ohälsa.