Histopatologisk och molekylär diagnostik av lungcancer

Lungcancer är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död i Sverige och i världen. Det finns tre huvudtyper av lungcancer: adenokarcinom, skivepitelcancer och småcellig cancer. Dessa utgör cirka 85% av all lungcancer, men ytterligare ett flertal ovanligare typer finns.

Handläggning och behandling skiljer sig åt relativt mycket beroende på typ, men styrs också av stadium. Småcellig cancer blir sällan föremål för kirurgisk behandling men svarar oftast bra på cytostatika. Adenokarcinom och skivepitelcancer behandlas kirurgiskt vid begränsad utbredning. Vid båda typer är immunmodulerande terapi (fr.a. PD-1/PD-L1-hämmare) aktuella, medan onkogena mutationer och fusioner som medger behandling med målriktad terapi (EGFR, BRAF, ALK, ROS1 mm) främst återfinns vid adenokarcinom.

Vidare är lungan det vanligaste organet för metastaser från tumörer i andra organ. Ofta rör det sig om adenokarcinom från t.ex. bröst, tarm eller njure, men de flesta maligniteter kan återfinnas i lunga. Handläggning (såsom prediktiva analyser) och behandling skiljer sig från primär lungcancer.

Då de flesta fall av lungcancer (och metastaser till lunga) inte opereras finns normalt endast biopsi och/eller cytologiskt material att tillgå. På denna begränsade vävnaden ska säker diagnos inkl. typ och ursprung ställas och materialet ska även räcka till prediktiva analyser som onkogena mutationer/fusioner och PD-L1-uttryck mm.

För de prediktiva analyserna har den tekniska utvecklingen varit enorm med dagens multiplexa sekvensering. För diagnostik är morfologi och immunhistokemi normalt tillräckligt, men behov av ännu bättre immunmarkörer för att inte behöva slösa värdefull vävnad på stora paneler behövs. Likaså finns behov av vidareutveckling av molekylära analyser i de fall morfologi och immunhistokemi inte är tillräckligt för säker diagnos i mer ovanliga fall.

Förbättrad precisionsdiagnostik med så effektiva analyser som möjligt för att så ofta som möjligt kunna ställa rätt diagnos och få svar på behandlingsprediktiva faktorer är därför av stort värde, vilket är det övergripande målet för detta projekt.

Ansvarig för projektet är Hans Brunnström, Klinisk patologi Lund, Region Skåne, och Avd. för Patologi, Lunds universitet. I olika delprojekt sker samarbete med andra forskargrupper vid Avd. för Onkologi och Patologi, Lunds universitet (Johan Staaf/Maria Planck, Karin Jirström) och Inst. för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet (Patrick Micke, Johan Botling).

Projektet har lett till att fler patienter med cancer i lunga har fått rätt diagnos och därmed kunnat få bästa behandling.

För att kunna ge rätt behandling måste man först ställa rätt diagnos. Vid misstanke om cancer i lunga tar man vävnadsprov som skickas till Klinisk patologi där undersökning i mikroskop och olika analyser utförs för att se om det är cancer, om det är lungcancer eller spridning från annat organ samt om tumören har några särskilda egenskaper som gör att speciell riktad behandling kan ges. Ofta tar man inte ut så mycket vävnad för att spara patienten lidande, men det gör också att det kan vara svårt att ställa rätt diagnos och utföra alla nödvändiga analyser. I vissa fall är det också mycket svårt att ställa rätt diagnos på grund av tumörens utseende eller egenskaper. I det här projektet försöker vi förbättra diagnostiken så att fler patienter trots detta får rätt diagnos och rätt underlag för behandling.