Immunologiska aspekter av intratumoral kemoterapi och immunterapi i maligna hjärntumörer

Hjärntumörer utgör omkring 2 procent av alla cancerdiagnoser och den vanligaste elakartade hjärntumörtypen är glioblastom (GBM). Patienter med GBM behandlas i dag med kirurgi, cellgifter och strålbehandling, men sjukdomen går sällan att bota och det krävs nya och mer effektiva behandlingsstrategier.
I min doktorsavhandling har jag använt tre olika musmodeller, kallade GL261, KR158 och SB28, för att utvärdera en kombinationsbehandling för patienter med GBM.
Behandlingen utgörs dels av cellgifter som ges direkt in i tumören via en läkemedelspump (kallat convection-enhanced delivery, CED, i avhandlingen), dels av ett tumörcellsvaccin vars syfte är att förmå kroppens eget immunförsvar att stöta bort tumören. Jag har undersökt effekten av tre olika cellgifter, temozolomid, cisplatin och mitoxantron, ensamt eller i kombination med tumörcellsvaccin.
CED av temozolomid, eller tumörcellsvaccin, botade en viss andel av möss med hjärntumören GL261, och vid kombinationsbehandling sågs en större effekt än den sammanlagda effekten av behandlingarna var för sig. Möss med den mer aggressiva hjärntumören KR158 botades inte av enbart temozolomid, men en viss andel kunde botas med tumörcellsvaccin. Vidare visade jag att CED av temozolomid var ett mer effektivt och mindre giftigt alternativ jämfört med att ge en injektion av samma mängd läkemedel vid ett enskilt tillfälle.
Även CED av cisplatin och mitoxantron botade en viss andel av möss med hjärntumören GL261, men till skillnad från temozolomid sågs med cisplatin ingen ytterligare effekt när behandlingen kombinerades med tumörcellsvaccin. Dock verkar både effekten av temozolomid och effekten av cisplatin vara kopplad till immunförsvaret, eftersom ingen behandlingseffekt sågs hos möss med ett dysfunktionellt immunförsvar. CED av mitoxantron hade även effekt hos möss med hjärntumören SB28, men inte KR158.
I avhandlingens sista del undersökte jag blodprover från patienter med olika typer av hjärntumörer, och kunde se att det finns viktiga skillnader i faktorer som är kopplade till immunförsvaret. Dessa faktorer skulle kunna användas som markörer för att visa hur samspelet mellan tumör och immunförsvar ser ut under en pågående behandling.
Sammanfattningsvis visar denna avhandling att CED av cellgifter, med eller utan tumörcellsvaccin, är en lovande behandlingsstrategi för patienter med GBM.