Indoeuropéer och indoeuropeiska i Gamla testamentets värld

Projektet behandlar tidig interaktion mellan den gammaltestamentliga miljön och omkringliggande indoeuropeisktalande kulturer. Vilka tidiga exempel på språklig och idémässig påverkan från indoeuropeiskt håll kan vi finna på de texter vi idag har bevarade i Gamla testamentet – och tvärtom? Kan man se huruvida dessa språkliga kulturområden lånat idéer och berättelser av varandra?

Gamla testamentets kultur och tankevärldarna hos de gamla indoeuropeiska folken i Sydvästasien var kanske inte så olika som man skulle kunna tro – var de kanske snarare goda grannar, som glatt delade idéer, tankar och ord?

Det bibliotek av texter som vi idag känner som Gamla testamentet eller den Hebreiska Bibeln växte fram under nästan ett millennium. Texternas författare påverkades av och stod i dialog med både sin egen israelitiska miljö och de andra främreorientaliska kulturer som omgav dem.

De indoeuropeiska språken, den språkfamilj till vilken svenskan och andra europeiska språk (liksom det klassiska indiska språket sanskrit) hör, var tidigt representerad i Sydvästasien. Det tydligaste exemplet finner vi i Mindre Asien, där indoeuropeiska språk som hettitiska och luviska talades under bronsåldern. I min forskning inriktar jag mig interaktioner mellan den gammaltestamentliga miljön och indoeuropeisktalande kulturer. Ett exempel är de berättelserna om en gudomlig hjältes kamp mot ett stort sjöodjur, en typ av berättelse som är spridd över hela det indoeuropeiska språkområdet. Men även Gamla testamentet och dess grannkulturer uppvisar liknande idéer. Den Hebreiska Bibeln berättar hur Jahve kämpar mot ett havsmonster vid namn Leviatan, Rahav eller helt enkelt Yam, ”Havet. Har dessa kulturers berättelser om drakdödände påverkat varandra, och i så fall hur? Andra exempel kan röra specifika ord, som hebreiskans ord för häst, som kan vara lånat från luviskan.