Moved Apart: Communicated Experiences of Separation in the Sixteenth and Seventeenth Centuries

What emotions are evoked in people when a young person moves away from home, a close relative leaves for a journey or emigrates? What emotions are evoked by the social distancing and isolation forced by war or a pandemic? These questions are the core of our project which studies emotions and separation in East Asia and Europe during the 16th and 17th centuries. Through three sets of studies, we examine people's experiences of separation at different stages of life, separation at different times and spaces, and how the experience of separation was communicated through letters.
Characteristic of the 16th and 17th centuries was an increase in global mobility that connected the world in new ways. Mobility increased within East Asia and Europe, but also between the two regions. Historical studies have often focused on the aim of mobility, and on the encounters and connections it led to. Our project reverses this bias: distance in time and space means separation between people. With this new focus, both parts of mobility are made visible – those who moved and those who remained. Both experienced separation. This novel approach to globalization allows more attention to the experiences of women, as those who more often remained behind. The program thus contributes methodologically, theoretically and empirically to various fields in early modern research, and promises a broad impact both within and beyond the global historical field.

Vilka känslor väcker det när någon flyttar hemifrån, en närstående reser bort eller emigrerar? Vilka känslor väcker det avstånd och den isolering ett krig eller en pandemi tvingar fram? Hur påverkar det en människas syn på livet och hennes agerande att ofrivilligt eller frivilligt vara skild från nära och kära, eller samhället i vidare mening? Dessa frågor ställer vårt projekt med ett fokus på Östasien och Europa under 1500- och 1600-talen. Genom tre delstudier undersöker vi människors erfarenheter av separation i olika skeden i livet, separation i olika tid och rum, och hur erfarenheten av separation kommunicerades genom brev.
Utmärkande för 1500- och 1600-talen var en ökad rörlighet, lokalt och globalt, som knöt samman världen på nya sätt. Separation var en vardaglig företeelse för många, och en del av en livscykel. Vår hypotes är att den ökade rörligheten i och mellan Östasien och Europa period inte bara gav upphov till globala kopplingar, utan också andra känslor av separation, och andra sätt att kommunicera dessa på.
Historiska studier har ofta fokuserat på målet med rörligheten, och på de möten och sammankopplingar den lett till. Vårt program vänder upp och ner på detta: avstånd i tid och rum innebär separation mellan människor. Med detta nya fokus synliggörs rörlighetens bägge delar – den som rörde sig och den som blev kvar. Båda upplevde separation. Vårt nya sätt att se på rörlighet lyfter fram kvinnors erfarenheter av global rörelse, eftersom det ofta var de som blev kvar. Genom internationella workshops och seminarieserier vill vi bidra till dialog mellan forskare inriktade på det tidigmoderna Asien och Europa, mellan experter på den tidigmoderna tiden och modern tid, samt mellan historiker, språk- och litteraturvetare och andra discipliner. Forskningsmiljön kommer att bidra såväl metodologiskt, teoretiskt som empiriskt till flera olika fält inom den tidigmoderna forskningen, och utlovar ett brett genomslag både inom och bortom det globalhistoriska fältet.