Upplevarobjekt och opersonliga expletiver

I projektet jämförs skandinaviska konstruktioner av typen (i) Det blev givet pojken presenter, (ii) Det har hänt mig en olycka och (iii) Det förvånar mig att du inte kan isländska.

Syftet med projektet är att visa att de skillnader vi ser mellan isländska och de övriga skandinaviska språken egentligen inte beror på morfologisk kasus och verbkongruens.

I projektet jämförs skandinaviska konstruktioner av följande typer, dvs. expletivkonstruktioner där alla argument följer huvudverbet:

(i) Det blev givet pojken presenter
(ii) Det har hänt mig en olycka
(iii) Det förvånar mig att du inte kan isländska

Karakteristiskt för (i) är att participet inte kongruerar med det post-verbala argumentet (*Det blev givna pojken presenter). Karakteristiskt för (i)-(iii) är att det lägre av de två argumenten måste vara indefinit (*Det hände mig den stora olyckan igår).

Traditionellt har man antagit att eftersom (i) är ogrammatiskt i isländska (givit att det lägre argumentet är nominativ och att verbet kongruerar), så finns det skillnader mellan de fastlandsskandinaviska språken och isländska med hänsyn till hur argument licensieras och hur olika argument kan intervenera mellan varandra. Ett annat antagande är att det lägre argumentet måste anses för att vara subjekt eftersom det följer en restriktion på definita subjekt i expetivkonstruktioner. Tittar man noggrannare på isländskan hittar man exempel som kan jämföras med (i):

(iv) Það var gefið stráknum gjafir (det blev givet pojken presenter)

Dessa exempel visar inte bara att det egentligen inte finns en skillnad mellan svenska och isländska när det gäller argumentlicensiering och intervention men också att de verkliga skillnader vi ser inte beror på morfologisk kasus och verbkongruens.