Vårt eget fel. Föreställningar om människan som orsaken till sin egen undergång, från digerdöden till klimathotet.

Den globala uppvärmningen utmålas idag som ett av de allvarligaste hoten mot vår arts fortlevnad. Om klimatforskarnas värsta scenarier slår in och deras människocentrerade orsaksförklaring stämmer, är det vi själva som bär ansvaret för den stundande undergången. I det här projektet placeras denna syn på människans ansvar i en historisk kontext och undersöks från senmedeltiden fram till våra dagar.

Inom den nordvästeuropeiska kultursfären har det länge funnits föreställningar om att människan själv bär ansvaret för de katastrofer som drabbar, eller hotar att drabba, henne. Denna människocentrerade förklaringsmodell har stor aktualitet även idag, inte minst i samband med klimatfrågan. Denna ödesmättade fråga intar idag en dominerande position i det massmediala nyhetsflödet.

Klimatfrågan spelar även en huvudroll i detta avhandlingsprojekt, men den meteorologiska processen ligger av förklarliga skäl utanför en historikers kompetensområde. Fokus ligger istället på klimatfrågans kulturella dimensioner och då i synnerhet på den övergripande människocentrerade förklaringsmodellen och dess moraliska implikationer.

På detta plan har klimatfrågan stora likheter med hur människor i Nordvästeuropa under medeltiden och tidigmodern tid tolkade katastrofala händelser, som krig och farsoter. Under den här tiden sågs sådana fasansfulla företeelser som Guds straff för människornas synder.

Digerdöden och klimatfrågan utgör den tidsmässiga start- respektive slutpunkten för det här projektet. Hur det såg ut däremellan undersöks genom olika nedslagspunkter. Den människocentrerade orsaksförklaringen står i fokus genom hela arbetet, men betraktas inte som en historisk konstant. Såväl dess uttryck som dess inflytande har varierat över tid. Syftet med den här avhandlingen är att studera dessa variationer.