Eudaimonism är en position inom substantiell moralteori som hävdar att det slutgiltiga målet för mänskligt liv och handlande är uppnåendet av lycka samt att uppnåendet av detta mål är intimt förknippat med dygden. Avhandlingen syftar till ett försvar av grunddragen i denna teori ur ett nutida perspektiv med fokus på strukturella komponenter såväl som moralepistemologi och moralpedagogik.
Eudaimonism är enkelt uttryckt en familj av positioner inom substantiell moralteori som hävdar att det slutgiltiga målet (gr. telos) för mänskligt liv och handlande är uppnåendet av lycka (gr. eudaimonia) samt att uppnåendet av detta mål är intimt förknippat med dygden. Denna ansats utgjorde den dominerande formen av etisk teori under hela den klassiska eran och var inflytelserik långt in i tidigmodern tid. Under senare tid har ansatsen fått något av en renässans. Avhandlingen syftar till ett försvar av grunddragen i denna teori ur ett nutida perspektiv. Detta försvar fokuserar dels på strukturella, teoretiskt centrala, komponenter och dels på frågor av en mer moralpedagogisk natur. Den bärande frågan i detta sammanhang är: Hur ger man inom teorins ramar tillfredsställande vägledning som hjälper novisen att approximera (och potentiellt slutligen realisera) idealet om den fullt dygdiga agenten.