Fylogenetisk rekonstruktion av den mänskliga föreställningsförmågan

Vi ser och hör ibland livliga scener i vårt inre som aldrig har skett. Föreställningsförmåga är något de flesta kan relatera till och använder varje dag. Trots det vet vi väldigt lite om vad det är och hur det har utvecklats under evolutionen. När i Jordens historia uppstod den första medvetna föreställningen i en hjärna? Var detta nödvändigtvis en mänsklig hjärna?

”What we can do, and they cannot, is to step back from the real world and ask: could it have been otherwise than we experience it? In that simple question lies the basis for everything that we would think of as uniquely human” (Dunbar, 2007).

Ovanstående är psykologen och primatologen (apforskaren) Robin Dunbars svar på frågan om den relevanta skillnaden mellan oss och de andra människoaporna; orangutang, gorilla, schimpans och bonobo. Han menar att vi kan föreställa oss något som inte är närvarande, och till och med hypotetiskt, medan djuren är förevigt fast i här och nu och det faktiska. Dunbar är långt ifrån ensam om denna uppfattning. Faktum är att den har varit förhärskande lika länge som vi gjort skillnad på människor och djur. Men positionen blir allt svårare att upprätthålla. Den förutsätter inte bara att människans förfäder under evolutionärt kort tid utvecklat fundamentala kognitiva egenskaper, utan bortser också från allt fler studier som pekar i en annan riktning.

Lunds Universitets Primatforskningsstation Furuvik möjliggör kontrollerade studier och jämförelser mellan bl.a. schimpanser och orangutanger. I det här projektet studeras kategoriserings- och planeringsförmågor baserade på medvetna manipuleringar av föreställningar.