Främja ungdomars motivation att försvara offer vid mobbningssituationer

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är mobbning ett globalt problem, med i genomsnitt 32% av barn som mobbas och det definieras som upprepad aggression mot andra barn som är mindre gynnade eller starka i deras
interaktion med mobbaren eller mobbarna. Det har identifierats som ett genomgripande problem i skolor i hela världen. Att bli mobbad ökar risken för missbruk, rädsla i skolan, sänker akademisk prestation och ökar risken
för senare depression och självmord. Mobbning är en grupprocess, och barn som observerar mobbning kan ta rollen som assistent, förstärkare,
utomstående eller försvarare, såväl som offer eller mobbare. Eftersom gruppinflytande är en faktor som starkt är kopplad till frekvensen av mobbning i skolan, bör elevernas motivation att försvara offren i mobbning vara en
avgörande komponent som mobbningsåtgärd. Slutligen är prevalensen av mobbning högst i de åldrar då individer är känsliga för relationer med kamrater, till exempel under tonåren. Trots detta finns det mycket få evidensbaserade anti-mobbningsprogram som undersökts. En aktuell studie har funnit att sådana program inte tycks ha varaktiga positiva effekter på elevernas attityder till mobbning, och endast minskar skolmobbning på kort sikt. Dessa blygsamma resultat är inte förvånande med tanke på att dessa interventionsprogram inte är
tillräckligt baserade på aktuell forskning om socialpsykologiska faktorer som påverkar mobbning i skolan. I denna studie kommer vi att undersöka om föräldrars förhållning till sina barn är kopplade till barnens motivation att försvara offer och roller vid mobbning. Forskning har visat att föräldrar är viktiga när det gäller att minska skolmobbning eftersom de i mycket hög grad
formar utvecklingen och upprätthållandet av mobbningsbeteende hos sina barn. Ett par studier har funnit att barn som upplever sina föräldrar som auktoritära är involverade i mer mobbning, medan en auktoritativ (dvs. föräldrar som svarar på sina barns känslomässiga behov) är kopplade till mindre mobbning. Nyligen har det visat sig att föräldrar med en autonomstödjande förälderstil (dvs att visa förståelse för barnet, ta barnets perspektiv och erbjuda handlingsalternativ) var mindre benägna att ha barn som mobbade online (nätmobbning) än barn av
föräldrar med en kontrollerande stil (dvs. föräldrar som kontrollerar sina barn genom att ge dem skuldkänslor eller bestraffa barnet på olika sätt). Avslutningsvis skulle nya insatser dra nytta av ytterligare insikter om
betydelsen av förälderns förhållningssätt till sina barn och dess koppling till barnens motivation att försvara offer.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är mobbning ett globalt problem, med i genomsnitt 32% av barn som mobbas och det definieras som upprepad aggression mot andra barn som är mindre gynnade eller starka i deras
interaktion med mobbaren eller mobbarna. Det har identifierats som ett genomgripande problem i skolor i hela världen. Att bli mobbad ökar risken för missbruk, rädsla i skolan, sänker akademisk prestation och ökar risken
för senare depression och självmord. Mobbning är en grupprocess, och barn som observerar mobbning kan ta rollen som assistent, förstärkare,
utomstående eller försvarare, såväl som offer eller mobbare. Eftersom gruppinflytande är en faktor som starkt är kopplad till frekvensen av mobbning i skolan, bör elevernas motivation att försvara offren i mobbning vara en
avgörande komponent som mobbningsåtgärd. Slutligen är prevalensen av mobbning högst i de åldrar då individer är känsliga för relationer med kamrater, till exempel under tonåren. Trots detta finns det mycket få evidensbaserade anti-mobbningsprogram som undersökts. En aktuell studie har funnit att sådana program inte tycks ha varaktiga positiva effekter på elevernas attityder till mobbning, och endast minskar skolmobbning på kort sikt. Dessa blygsamma resultat är inte förvånande med tanke på att dessa interventionsprogram inte är
tillräckligt baserade på aktuell forskning om socialpsykologiska faktorer som påverkar mobbning i skolan. I denna studie kommer vi att undersöka om föräldrars förhållning till sina barn är kopplade till barnens motivation att försvara offer och roller vid mobbning. Forskning har visat att föräldrar är viktiga när det gäller att minska skolmobbning eftersom de i mycket hög grad
formar utvecklingen och upprätthållandet av mobbningsbeteende hos sina barn. Ett par studier har funnit att barn som upplever sina föräldrar som auktoritära är involverade i mer mobbning, medan en auktoritativ (dvs. föräldrar som svarar på sina barns känslomässiga behov) är kopplade till mindre mobbning. Nyligen har det visat sig att föräldrar med en autonomstödjande förälderstil (dvs att visa förståelse för barnet, ta barnets perspektiv och erbjuda handlingsalternativ) var mindre benägna att ha barn som mobbade online (nätmobbning) än barn av
föräldrar med en kontrollerande stil (dvs. föräldrar som kontrollerar sina barn genom att ge dem skuldkänslor eller bestraffa barnet på olika sätt). Avslutningsvis skulle nya insatser dra nytta av ytterligare insikter om
betydelsen av förälderns förhållningssätt till sina barn och dess koppling till barnens motivation att försvara offer.