Projektinformation
Populärvetenskaplig beskrivning
Ögats näthinna består av olika celltyper, där de viktigaste är fotoreceptorer, ljuskänsliga celler som omvandlar ljus till elektriska och kemiska signaler, och ganglieceller som tar emot informationen som genereras inom näthinnan
och leder den till hjärnan.
Fotoreceptorer och ganglieceller är synnerligen känsliga och dör vid en rad sjukdomar som vid Retinitis Pigmentosa, Åldersrelaterade Makuladegeneration (åldersförändringar i gula fläcken) och Glaukom (grönstarr). Dessa sjukdomar är oftast progressiva då fler och fler celler dör, vilket kombinerat med en brist på effektiva behandlingar leder till att synen försämras successivt. Patienten upplever initialt en lindrig synnedsättning vilket med tiden utvecklas till en partiell synförlust och, i värsta fall, till blindhet – ett fruktat handikapp.
För avancerade stadier av dessa sjukdomar finns redan idag elektroniska implantat som placeras intill näthinnan och som består bl.a. av mikrofotodioder som alstrar energi när de träffas av ljus. Med hjälp av andra komponenter, stimulerar de ljusaktiverade mikrofotodioderna intilliggande celler, vilket ger blinda patienter en viss synfunktion. Däremot är synskärpan låg och uppfattningen idag är att det krävs istället nanostora elektroder för att kunna skapa bilder med bl.a. högre upplösning.
Syftet med vårt arbete är att utveckla nanostrukturer som kan användas i tillverkningen av mer effektiva inplanterbara chip. Vi använder nanotrådar där diameter, längd och täthet kan styras. Vi testar även nanotrådar som framkallar elektrisk ström som svar på ljus och som skulle kunna fungera som konstgjorda fotoreceptorer. Vi räknar med att våra studier kommer att bidra till utvecklingen av en ny generation av retinala implantat, effektivare än de som finns idag.
och leder den till hjärnan.
Fotoreceptorer och ganglieceller är synnerligen känsliga och dör vid en rad sjukdomar som vid Retinitis Pigmentosa, Åldersrelaterade Makuladegeneration (åldersförändringar i gula fläcken) och Glaukom (grönstarr). Dessa sjukdomar är oftast progressiva då fler och fler celler dör, vilket kombinerat med en brist på effektiva behandlingar leder till att synen försämras successivt. Patienten upplever initialt en lindrig synnedsättning vilket med tiden utvecklas till en partiell synförlust och, i värsta fall, till blindhet – ett fruktat handikapp.
För avancerade stadier av dessa sjukdomar finns redan idag elektroniska implantat som placeras intill näthinnan och som består bl.a. av mikrofotodioder som alstrar energi när de träffas av ljus. Med hjälp av andra komponenter, stimulerar de ljusaktiverade mikrofotodioderna intilliggande celler, vilket ger blinda patienter en viss synfunktion. Däremot är synskärpan låg och uppfattningen idag är att det krävs istället nanostora elektroder för att kunna skapa bilder med bl.a. högre upplösning.
Syftet med vårt arbete är att utveckla nanostrukturer som kan användas i tillverkningen av mer effektiva inplanterbara chip. Vi använder nanotrådar där diameter, längd och täthet kan styras. Vi testar även nanotrådar som framkallar elektrisk ström som svar på ljus och som skulle kunna fungera som konstgjorda fotoreceptorer. Vi räknar med att våra studier kommer att bidra till utvecklingen av en ny generation av retinala implantat, effektivare än de som finns idag.
Kort titel | RETINANO |
---|---|
Akronym | RETINANO |
Status | Pågående |
Gällande start-/slutdatum | 2012/09/03 → … |
Samarbetspartner
- Lunds universitet (huvudsaklig)
- Technical University of Darmstadt
- University of Oregon
- University of Hamburg
- French Alternative Energies and Atomic Energy Commission (CEA)
Ämnesklassifikation (UKÄ)
- Oftalmologi
- Nanoteknik
- Neurovetenskaper
- Biomaterialvetenskap
Nyckelord
- Näthinna
- Retina
- Syn
- Retinitis Pigmentosa
- Fotoreceptor
- Degeneration
- Synnedsättning
- Blindhet
- Glia
- Nanotrådar
- Nanomaterial
- Näthinneimplantat
- Protes
- Implantat