Rollspelande som alternativ form av organisering – att skapa och ta plats på nya villkor

Syftet med projektet är att undersöka rollspelande som kommunikativ praktik för att utforska nya innovativa former av organisering av platser och varumärkeskapital bortom den traditionella kapitalistiska logiken som kännetecknar dominerande
platsvarumärkesspraktiker. Idag är det en kommuns plikt att organisera för att locka nya invånare, besökare, företag, och därigenom nytt kapital. Tidigare forskning pekar dock på att vår organisatoriska fantasi om vad som är möjligt att åstadkomma i samhället begränsas av den ”kapitalistiska realismen” och att de som söker bättre system för organisering bortom principer om tillväxt- och kapitalackumulering tenderar att förlöjligas och stämplas som fantaster, med andra ord, idealister och drömmare (Parker et al., 2014: 19). Studier som tittat närmare på till synes renodlade kapitalistiska former av organisering har dock funnit att de är beroende av ickekapitalistiska krafter som just idealister, ideellt arbete och icke-vinstdrivande idéburen organisering. Till exempel tycks variation, skillnad, och gränsöverskridande tänkande, snarare än konkurrens, vara normen för lyckade organiseringsformer. Därmed är inte sagt att alla icke-kapitalistiska alternativ (till exempel obetalt hushållsarbete) är önskvärda.

Genom att studera rollspelande som grund för att marknadsföra städer, undersöks villkor och möjligheter för alternativa former av icke-kapitalistisk organisering som står i kontrast till den kapitalistiska logik som styr de flesta verksamheter inom såväl privat som offentlig sektor. Rollspelande vänder upp och ner på traditionell platsvarumärkeskommunikation som handlar om att skapa en attraktiv plats som människor vill besöka, såtillvida att den bygger på besökarens förmåga att genom fantasi omvandla och ombilda själva platsen. Människan är både en lekande och en berättande varelse som genom att leka och berätta om platsen förändrar upplevelsen av den och platsen som sådan. Rollspelandet bygger på improvisation, och inget speltillfälle är helt identiskt med föregående tillfällen (Karlin, 2012). Detta innebär att deltagarna har möjlighet att uppleva platsen på nya sätt från speltillfälle till speltillfälle.