Nya kirurgiska tekniker och undersökningsmetoder för skelning

Skelning kan orsaka dubbelseende, synnedsättning och är även ett socialt handikapp. Vid skelningskirurgi så flyttas muskler för att få ögonen rättställda. Projektet syftar till att med experimentell och klinisk forskning lösa vissa av de kliniska problem som finns i skelningskirurgin.

Skleralimplantat för avancerad skelningskirurgi
Ett stort kliniskt problem vid skelningskirurgi är att det ibland inte finns tillräckligt med vävnad för att kirurgiskt kunna flytta ögonmuskler för att rätta till skelningen. 1994, var vi först i världen med att använda donatorsklera (Vävnadsbanken, SUS) för att förlänga ögonmusklerna. Vi har beskrivit den kirurgiska tekniken arbetar med att utvärdera den kliniska effekten och patientnyttan med för att därefter kunna sprida och implementera på andra platser i Sverige och i världen. Patientnyttan blir stor om vi lyckas implementera denna operationsteknik. 
Skelningskirurgi och blodförsörjningen till ögats främre segment
Ett annat kliniskt problem vid skelningskirurgi är risken att äventyra blodförsörjningen till ögats främre delar eftersom de artärer som löper i ögonmusklerna klipper man av och flyttar vid skelningskirurgi. Man vill kunna klippa av och flytta muskler på ett tillfredställande sätt och samtidigt bevara blodcirkulationen, eftersom syrebrist kan leda till synskada. Vid operationen är det därför viktigt att kontrollera blodcirkulationen och viabiliteten i vävnaderna för att få ett gott operationsresultat. Det finns idag dock ingen etablerad teknik för att per-operativt kontrollera och säkerställa cirkulationen. Vi vill studera blodflödets betydelse för operationens utfall för att bestämma hur många muskler man kan klippa och flytta vid samma operationstillfälle. Liknande mätningar har aldrig gjorts tidigare, men nu möjliggörs detta genom nya moderna avbildningstekniker (t.ex. diffus reflektionsspektroskopi, DRS) vilket vi ligger i framkant i världen på att utveckla i samarbete med Nina Reistad, lektor på Fysiska Institutionen vid LTH. Projektet kommer att utföras på patienter som genomgår sedvanlig skelningsoperation. Under operationen mäts blodcirkulationen, syresättningen, metabolismen och viabiliteten i vävnaden med laser Doppler laser speckle, termografi, retCam och DRS. Mätningar sker före och efter att ögonmusklerna klipps. För varje ögonmuskel som studeras (rektus medials, rektus lateralis, rektus superior och rektus inferior) så planeras 20 patienter ingå i studien. Biopsier analyseras med cell- och molekylärbiologiska tekniker med avseende på viabilitet. 
Ögonmuskelförflyttning och effekt på skelvinkeln
En tredje klinisk utmaning för skelningskirurger är att i varje enskilt patientfall veta exakt hur mycket man ska flytta ögonmusklerna för att åstadkomma en viss förändring i skelvinkeln och rättställa ögat. Vi har i Lund ett stort patientmaterial där man på ett mycket exakt sätt har dokumenterat måttet på muskelförflyttningarna och förändringen i skelvinkeln. Vi kartlägger nu dessa samband och gör matematiska analyser med målsättningen att skapa en algoritm för muskelförflyttningar.