Den senmedeltida domkyrkan som andaktsrum

Den senmedeltida domkyrkan var i första hand biskopens och prästerskapets kyrka. Kyrkorummet har genomgått stora förändringar sedan dess. Avlatsbreven från denna tid visar dock att allmänheten uppmanades att besöka domkyrkorna vid olika tillfällen. Det här avhandlingsprojektet handlar om att försöka återskapa lekmännens besök i domkyrkan utifrån nyckelorden platser, tidpunkter, föremål och motiv.

De förändringar av domkyrkornas interiörer som skedde från reformationen och framåt har givit kyrkorummen en relativt sparsmakad och enhetlig prägel, där framför allt predikstolen och högaltaret kommit att hamna i blickfånget. Detta skiljer sig markant från det senmedeltida kyrkorummet som egentligen kan ses som flera rum i ett, med flera olika funktioner.

Fokus för det här projektet ligger i synnerhet på domkyrkans funktion som andaktsrum för lekmännen. Studierna är avgränsade till domkyrkorna i Linköping och Lund utifrån platser, tidpunkter, föremål och motiv som varit viktiga. Exempel hämtas även från andra domkyrkor och till viss del klosterkyrkor och sockenkyrkor.

Det huvudsakliga syftet med avhandlingen är alltså att så långt det är möjligt försöka rekonstruera de senmedeltida domkyrkointeriörerna i Linköping och Lund samt att relatera dessa till lekmännens rörelser och fromhetsövningar i kyrkorummet. Källmaterialet består främst av avlatsbrev, donationsbrev och testamenten. Avlatsbreven är en av våra viktigaste källor till kunskap om det senmedeltida andaktslivet och kan även ge upplysningar om kyrkorummets inredning och inventarier.