Minnet av Tjernobyl i film, vittnes- och skönlitteratur från Ukraina, Belarus och Ryssland 1986-2011

Den 26 april 2016 infinner sig 30-årsminnet av världens hittills största kärnkraftskatastrof som inträffade i Tjernobyl 1986. Med utgångspunkt i filmer och litterära verk utforskar detta projekt minnesprocesserna i de tre östslaviska länderna Ukraina, Belarus och Ryssland, samt hur dessa har förändrats över tid, inte minst i samband med Sovjetunionens upplösning 1991.

Projektet studerar minnet av Tjernobylkatastrofen i film, vittnes- och skönlitteratur, publicerad i Ukraina, Belarus och Ryssland under 25-årsperioden 1986-2011. En viktig anledning till att kärnkraftsolyckan har framställts som en symbol för Sovjetunionens fall är att det fanns en närmast religiös tro på atomfysikens och teknologins möjligheter att realisera den kommunistiska utopin, vilket Lenins citat från 1920-talets början visar: Kommunism är sovjetmakt och elektrifiering av hela landet. När en av symbolerna för sovjetideologin exploderade, en av de så kallade osårbara reaktorerna, och detta av olika anledningar inte gick att dölja för omvärlden, blev händelsen en ögonöppnare i fråga om den korruption och censur som fanns i landet, trots Gorbatjovs nyss inledda perestrojka. Det är mot denna bakgrund man ska tolka det faktum att härdsmältan i reaktor fyra och den förbjudna 30 kilometers zonen som snart upprättades omkring Tjernobylverket, i filmen och litteraturen inte enbart har gestaltas som en apokalyptisk undergång, utan också som startpunkten till någonting nytt. I en delstudie undersöker jag kriget som metafor för kärnkraftskatastrofen. Studien visar att även om liknelsen vid ett krig är oundviklig - evakueringen och likvidatorerna som tvångsrekryterades till zonen, precis som i krig - är krigsmetaforen otillräcklig. Fienden, den radioaktiva strålningen, kommer inte utifrån, utan inifrån Sovjetmaktens allra heligaste rum: atomkraft och elektrifiering.