Nyliberalerna. Den svenska radikalismens politiska språk och praktik 1867-1872

Under några laddade år efter representationsreformen 1865 utmanades Sveriges politiska etablissemang av en nyliberal offensiv, med målet att förändra samhället i grunden. Projektet syftar till att kasta nytt ljus över detta viktiga skede i den svenska radikalismens och liberalismens historia, samt skapa en djupare förståelse för ett tidigt om misslyckat försök att demokratisera Sverige.

Hösten 1867 grundades i Stockholm det Nyliberala sällskapet,som under 1868 års riksdag utvecklades till ett politiskt parti i riksdagens andra kammare. Partiet samlade en heterogen skara radikaler och liberaler. Deras krav var allmän rösträtt, parlamentarism, folkbeväpning, kvinnoemancipation och religionsfrihet. Rättsväsende och folkskola skulle reformeras, grundskatterna avskaffas. Partiet var uttalat antibyråkratiskt och krävde kraftiga nedskärningar inom förvaltningen. Dagens privilegiesamhälle skulle ersättas med ett demokratiskt samhälle av självständiga småproducenter; USA var partiets stora förebild. Partiet kan närmast karaktäriseras som radikalliberalt, även om dess vänsterflygel stod Michail Bakunins anarkism nära.

I projektet undersöker jag nyliberalernas politiska språk och praktik. Det övergripande syftet är att ge en ny bild av ett viktigt skede i den svenska radikalismens och liberalismens historia, men också att synliggöra och skapa en djupare förståelse för ett tidigt försök att omgestalta svenskt politiskt liv och samhälle i demokratisk riktning i en tid när det politiska livet ännu inte hade stelnat i några självklara former. Större kunskaper om det nyliberala projektet ger ökad förståelse livets ständiga föränderlighet, knyter an till pågående debatter om liberalism och demokrati och kan kasta ljus över de länge misslyckade demokratiseringssträvandena i Sverige.