Konsulerna i Nordafrika 1770-1848: från interkulturell diplomati till kolonisering

Med utgångspunkt i ett unikt historiskt källmaterial från de svenska konsulaten i Nordafrika studeras de svenska konsulernas diplomatiska arbete och deras roll i den process som ledde fram till den franska ockupationen av Algeriet 1830 och inrättandet av den franska kolonin 1848. Den svenska inblandningen i den transmediterana slavhandeln ägnas särskild uppmärksamhet.

De europeiska konsulat som upprättades i de osmanska provinsstäderna Alger, Tunis och Tripoli på den nordafrikanska kusten under sextonhundratalets andra hälft och sjuttonhundratalets början var en viktig faktor i den västerländska koloniala expansionen, även om denna länge mötte hårt motstånd av städerna i Nordafrika. Under och efter Napoleonkrigen gjordes upprepade försök från de europeiska makternas sida att erövra området för att få slut på kaperiverksamheten. Efter ett treårigt krig, vilket betecknades som en kamp mot den islamiska faran i medelhavsområdet, erövrades Algeriet 1830 av franska trupper och omvandlades 1848 till en fransk koloni.

Idag har vi ingen kunskap om de svenska konsulernas agerande i samband med de politiska processer som ledde till det franska besittningstagandet av Algeriet. Vi vet inte heller vilken roll Sverige spelade i den slavhandel som pågick i området. Detta projekt syftar till att analysera konsulernas liv och diplomatiska arbete i Alger, Tunis och Tripoli under perioden 1770-1848 samt att undersöka Sveriges roll i koloniala praktiker i Medelhavsområdet. Resultatet skall å ena sidan synliggöra det komplexa samspelet mellan politiska, kulturella och ekonomiska faktorer som präglade miljön i Nordafrika, praktiker vilka överskred västerländska normer om uppdelningar mellan öst och väst, och å andra sidan belysa Sveriges roll i den globala historien och de relationer av olika slag som förbundit människor över nationsgränser.