Ungdomsupplopp och ungdomspolitik 1948-1989. Från Götgatsbacken till kravallerna i Kungsan

Perioden 1945–1990 beskrivs ofta som en tid i svensk historia präglad av välfärdsbygge, samförstånd och relativt stor frånvaro av våldsamma konflikter. Under samma period ägde emellertid en rad dramatiska kravaller med ungdomar som huvudsakliga deltagare rum i Sverige. Upplopp, demonstrationer och gatuaktioner har förekommit länge i Sverige, exempelvis under kampen för allmän och lika rösträtt eller i samband med strejker. Ungdomsupploppen såg annorlunda ut eftersom de inte organiserades av aktörer som ställde tydliga och uttalade krav. De som förfasade sig över upploppen kunde inte förstå hur ungdomar i det demokratiska välfärdssamhälle som höll på att skapas kunde agera våldsamt och konfrontativt på det sätt som skedde. Denna förundran gav upphov till en rad debatter, vetenskapliga undersökningar och myndighetsutredningar om upploppen och dess deltagare. Genom dessa producerades föreställningar om hur en ”normal” eller ”god” respektive en ”avvikande” eller ”dålig” ungdomstid såg ut – ytterst också föreställningar om vad en ”ungdom” var. Dessa föreställningar låg i sin tur till grund för politiska åtgärder riktade mot de ”ungdomar” eller den ”ungdomskultur” som associerades med upploppen. Det är detta samband mellan de ”opolitiska” upploppen och den omfattande politik som producerades i samband med dem som vi vill studera.
För att kunna uppfylla detta syfte vill vi besvara två huvudsakliga frågeställningar: För det första vill vi undersöka hur ungdomsupploppen uppstod, hur de aktörer som deltog i dem agerade och hur upploppen förändrades över tid. För det andra vill vi studera hur upploppen förstods i sin samtid. Det vill säga hur sociala och polisiära myndigheter, mediala aktörer och vetenskapliga experter förhöll sig till, tolkade och producerade kunskap om upploppen. I en vidare mening vill vi undersöka hur politiska fält för maktutövning och intervention produceras och legitimeras.
Ungdomsupplopp har ägt rum i flera svenska städer under efterkrigstiden. I vårt projekt väljer vi att avgränsa den empiriska undersökningen till samtliga ungdomsupplopp som ägde rum i Stockholm under perioden 1948-1989. Stockholm är en lämplig stad att undersöka eftersom vi vet att en lång rad upplopp utspelade sig där, framförallt fram till 1960-talets mitt. Att begränsa undersökningen till en stad ger oss en möjlighet att studera samband mellan olika upplopp och förändring över tid i en specifik lokal kontext. Tidigare forskning har visat på möjligheten av att studera lokala upploppskulturer, och även visat att det historiskt har förekommit upploppskulturer i Stockholm som har skilt sig från de som funnits i resten av landet. Studien kommer bygga på tre huvudsakliga materialtyper; material i polismyndigheternas arkiv, i synnerhet kvarlevor upprättade av polismyndigheten i direkt anslutning till händelserna; utsagor från deltagare så som de återges i polisförhör, rättegångsprotokoll samt intervjuer med deltagare upprättade av Stockholms barnavårdsnämnd; den massmediala rapporteringen och debatten om ungdomsupploppen i exempelvis riksdagen och i den bredare ungdomspolitiska diskussionen, exempelvis i statliga utredningar om ungdomspolitik, riksdagstryck och samtida litteratur.
Vi ser framförallt tre huvudsakliga sätt varigenom vår studie kan få betydelse för det omgivande samhället. För det första menar vi att vår studie kan bidra till att nyansera och problematisera bilden av den svenska efterkrigstiden som entydigt präglad av rekordtillväxt och social fred. Redan nu tror vi oss kunna hävda med stor säkerhet att människor bråkat och vägrat underkasta sig en allt mer ingripande statsmakt, även under decennier som brukar beskrivas som det svenska ”folkhemmets” glansdagar.
För det andra vill vi bidra till att både förstå och till viss del förklara hur upploppen gick till och varför ungdomar valde att agera som de gjorde. Genom att avmystifiera upploppet som kollektiv handling hoppas vi också kunna bidra till bättre verktyg för att förstå de upplopp som sker i vår samtid och inte minst belysa drivkrafterna bakom deltagandet i upplopp. För det tredje kommer vår studie att bidra med ny kunskap kring framväxten av den svenska ungdomspolitiken. Den kunskapen har potentiellt stor betydelse för möjligheterna att föra ett kritiskt offentligt samtal kring hur dagens statsmakt kategoriserar, ordnar och disciplinerar på detta och andra politikområden.