Fem i tolv - kan konstmusiken räddas?

Konstmusikens kris i början av 2000-talet är för många iakttagare och debattörer ett faktum som beskrivs med dålig återväxt bland utövare och recipienter, dålig lönsamhet samt publikens oförståelse för nyare och ny musik. Frågan ställs ifall konstmusikens kris är så allvarlig som den ibland beskrivs och vilka åtgärdar som kan tänkas för att säkra konstmusikens framtid.

Syftet med projektet är att undersöka det konstmusikens krisläge som allt oftare och allt hårdare betonas av aktörerna på det konstmusikaliska fältet både nationellt och internationellt. Sviktande publiksiffror, hög medelålder bland publiken och en generell oförståelse för nyskriven konstmusik äventyrar konstmusikens framtid. Har denna konstmusik möjligheter att leva vidare och hur förhåller sig i så fall dessa möjligheter till begrepp som kunskap, allmänbildning och hållbar utveckling?

Målet är att göra en empirisk studie av situationen genom att (1) detaljerat beskriva det aktuella läget för konstmusiken på utvalda och relevanta institutioner i Öresundsregionen utifrån kriterier som publiksiffror, programval, arrangörernas strategier och visioner, (2) att jämföra resultaten med övriga utvalda nationella och internationella situationer för konstmusiken samt (3) att utvärdera resultaten utifrån ett musikvetenskapligt metaperspektiv. Med metaperspektiv menas den i ämnet musikvetenskap genuint förankrade kunskap om musikens såväl praktiska som estetiska produktion (skapandeprocesser och dess upphovspersoner), reproduktion (interpretation och spridning av musik) och reception (musikens bemötande av publiken) i ett såväl historiskt som nutida perspektiv. Resultaten kommer att diskuteras utifrån teorier om kunskap, elitism och postmodernism.