Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2012.

I denna rapport redovisas populationstrender för 168 svenska fågelarter för åren 1975–2012. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Vintern 2011/2012 räknades 180 000 fåglar av 134 arter på 306 rutter. Sommaren 2012 räknades 95 000 fåglar av 205 arter på 263 punktrutter och 138 000 fåglar av 217 arter på 481 standardrutter. På standardrutterna räknades för andra året även större däggdjur och totalt sågs 1257 djur av 23 arter. Talrikaste arterna var rådjur, fälthare, dovhjort och älg. Mest nämnvärt på fågelsidan var den fortsatta nedgången för många vanliga småfåglar i norra Sverige, ett mönster som framträtt allt mer under de allra senaste åren, samt att det f n går mycket dåligt för flertalet av Sveriges sparvar. På den positiva sidan noterar vi fortsatta framgångar för många ”sydliga arter” såsom svarthätta och sydlig gransångare. Över de senaste 10 åren uppvisar följande arter några av de mest oroväckande nedgångarna: ejder, dalripa, fjällripa, svartsnäppa, havstrut, tornseglare, hussvala, backsvala, lappmes, kungsfågel, ängspiplärka, grönfink, gråsiska, rosenfink, gulsparv, ortolansparv, videsparv och lappsparv. Samma period har en påtaglig ökning registrerats för exempelvis grågås, sångsvan, glada, havsörn, brun kärrhök, lärkfalk, större hackspett, göktyta, dubbeltrast, rödstjärt, svarthätta, gransångare (båda raserna), steglits och mindre korsnäbb. Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt sämst för fåglarna i jordbrukslandskapet, samt i korttidsperspektivet för fjällens fåglar. Inom nattfågeltaxeringen, det nya system som startades under 2010, inventerades 112 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2012. Det totala antalet inräknade individer av flertalet ugglearter var betydligt lägre 2012 än året före. Det berodde främst på att väldigt få ugglor registrerades i norra och mellersta Sverige. I södra Sverige var däremot 2012 ett gott uggleår. Förhållandevis höga antal av småfläckig sumphöna, kornknarr, nattskärra och flodsångare noterades också. Antalet observerade däggdjur på nattrutterna var generellt lika de för 2010–2011. För fälthare, vildsvin och rådjur var dock siffrorna klart högre.