Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2013.

I denna rapport redovisas populationstrender för 178 svenska fågelarter för åren 1975–2013. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Vintern 2012/2013 räknades 130 000 fåglar av 128 arter på 295 rutter. Sommaren 2013 räknades 98 000 fåglar av 200 arter på 273 punktrutter och 135 000 fåglar av 219 arter på 501 standardrutter. På standardrutterna räknades för tredje året även större däggdjur och totalt sågs 1249 djur av 17 arter. De talrikaste arterna var rådjur, fälthare och älg. Flera generella mönster i fågelfaunan presenteras i form av så kallade indikatorer, där flera arter grupperas efter ekologiska karaktärer som habitatval och flyttningsvanor. På både lång och kort sikt har det gått dåligt för jordbrukslandskapets fåglar. Även för fjällens fåglar går det dåligt sedan drygt ett decennium, både på kalfjället och i fjällbjörkskogen. Hur långt våra fåglar flyttar verkar generellt inte ha någon avgörande betydelse för hur deras populationsutveckling varit sedan 1998. Helt klart är i alla fall, till skillnad från övriga Europa, att svenska fåglar som övervintrar i tropikerna (främst söder om Sahara) klarat sig jämförelsevis bra. Över de senaste 10 åren uppvisar följande arter några av de mest oroväckande nedgångarna (alla mer än 4 % minskning per år på standardrutterna): häger, knipa, ejder, duvhök, dalripa, fasan, sothöna, havstrut, hussvala, backsvala, lappmes, björktrast, rödvingetrast, ärtsångare, nordlig lövsångare, kungsfågel, sidensvans, stare, grönfink, gulsparv, videsparv, lappsparv och sävsparv. Samma period har en påtaglig ökning (mer än 4 % signifikant ökning per år på standardrutterna): trana, skogssnäppa, rödbena, göktyta, ringtrast, svarthätta, gransångare (båda raserna), sydlig gulärla, steglits och mindre korsnäbb. Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt sämst för fåglarna i jordbrukslandskapet, samt i korttidsperspektivet för fjällens fåglar. Inom nattfågeltaxeringen, som startades 2010, inventerades 122 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2013. Generellt var siffrorna för ugglor låga, med undantag för pärluggla som hade ett bra år i Mellansverige. Vad gäller övriga nattaktiva arter hade nattskärra, flodsångare och busksångare ett bra år, medan index för vaktel var det lägsta hittills.