Adding Fuel to the Fire: North-South dynamics in the geographies of transport energy: the case of EU biofuels

Sedan 2000-talet har den Europeiska Unionen (EU) lanserat biodrivmedel som ett alternativ för att uppnå minskad klimatpåverkan men också landsbygdsutveckling i globala Syd. Den kritiska debatten pekar dock på att biodrivmedel snarare försvårar införandet av mer meningsfulla åtgärder för att minska växthusgasutsläpp från transport; samt att utlovade arbetstillfällen lyser med sin frånvaro, samtidigt som lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter ofta begränsas när tillgången till viktiga naturresurser som mark och vatten begränsas eller skärs av. I den här avhandlingen studerar jag hur och varför EU stöttade flytande biodrivmedel trots växande kritik. Jag ställer följande övergripande frågeställningar: Kan EU:s biodrivmedelsreglering säkerställa de önskvärda effekterna av signifikanta växthusgasutsläppsminskningar inom transport och positiva sociala effekter på landsbygden? Om inte, vad skulle vara mer gångbara alternativ för att uppnå de önskvärda effekterna?

Inom en hållbarhetsvetenskaplig ram drar min forskning på kritisk realism, emancipatorisk samhällsvetenskap och blandade metoder för att undersöka gränslandet mellan energi och geografi över tre analytiska domäner: ’geopolitik’, ’energimarknader’ och ’energilandskap’. Varje domän har en mer specifik empirisk fokus och en motsvarande teoretisk kropp. Avhandlingens struktur börjar med en systematisk ’diagnos och kritik’ av EU:s biodrivmedelsreglering och fortsätter sedan med en diskussion om ’alternativ och transformation’.

Min analys består av tre huvudsakliga delar med respektive resultat. För det första förhindrar EU:s biodrivmedelsreglering mer meningsfulla åtgärder för att minska växthusgasutsläpp från transport. Istället uppmanar dess inneboende mekanismer företag att vidare expandera intensifierade markanvändingsformer för produktionen av energivaror. Denna expansion spiller över produktionen till nya markområden samtidigt som regleringen inte kan säkerställa växthusgasutsläppsminskningar. För det andra har EU:s biodrivmedelsreglering negativa sociala effekter på det ’transnationella rurala prekariatet’; särskilt i globala Syd där många stater och myndigheter accepterat investeringar för produktion av flytande biodrivmedel som ett sätt att uppnå utveckling trots att det resulterade i ackumulering genom fråntagande. Sammantaget tenderar dessa mekanismer att skifta mark- och arbetsrelationer mot intensifierat jordbruk med slutprodukter som riktar sig mot externa regionella och reglerade energimarknader, utan att leverera tillräckliga sociala nyttor till befolkningen i dessa landsbygdsområden. För det tredje är EU:s biodrivmedelsreglering ett svar på (flera) kriser inom kapitalismen: där flytande biodrivmedel har tillgodosett företag med nya ackumuleringsmöjligheter då EU:s regleringsmekanismer möjliggjort för företag inom redan existerande produktions- och konsumptionsgeografier att producera varor och tjänster på mer ’flexibla’ sätt. Min analys visar att detta ’flexande’ är en definierande egenskap av EU:s biodrivmedelsreglering och understryker därefter att den efterföljande geopolitiska territorialiseringen reproducerar ’transportenergilandskapet’ och dess underliggande sociala relationer.

Avslutningsvis diskuterar jag mer gångbara alternativ för kunna uppnå de önskvärda effekterna. Förverkligandet av dessa alternativ kan främjas genom att exploatera de nu identifierade öppningarna och motsägelserna inneboende i EU:s stöd av flytande biodrivmedel. Jag drar sedan teoretiska slutsatser kring energigeografiers roll i omställningen till minskad klimatpåverkan och redogör mina bidrag till hållbarhetsvetenskapens forskningsagenda.