Behöver historievetenskaperna en antropologi? Några reflektioner över Kosellecks historieteori

I dagens historieteoretiska diskussion framstår ’historieantropologi’ som ett udda eller anakronistiskt begrepp som sällan används. Samma förhållande gäller ’filosofisk antropologi.’ I nordamerikansk litteratur används ’antropologi’ synonymt med ’socialantropologi’, utan att skillnaden mot annan antropologi noteras. Trots den intensiva diskussionen kring den antropocena tidsåldern som den nya eran och ”människans” (anthropos) tidsålder har de antropologiska kategorierna i stort sett lyst med frånvaro i svensk historieteoretisk diskussion. Kanske har det ansetts som utslag av eurocentrism och avsaknad av global insikt att hävda att mänskligheten har vissa universella egenskaper, mer eller mindre oberoende av tid och rum.
En av efterkrigstidens största historiker Reinhart Koselleck är väl känd i Skandinavien för sitt huvudredaktörskap under åren 1972–1992 för sju volymer av encyklopedin Geschichtliche Grundbegriffe (Historiska grundbegrepp: Ett historiskt lexikon över politiska och sociala begrepp i Tyskland). Lexikonets innehåll är präglat av Kosellecks centrala syfte, att kritisera de moderna historiska - filosofiska föreställningarna om historia som ett singulärt fenomen. Själva metoden att visa på begreppens ständiga temporala skiftningar och olika samtidiga närvarande erfarenhetsdimensioner uttrycker avsikten att skapa en övergripande historieteori. Perspektivet ledde till en betoning på att historien skulle tolkas som en mångfald av plurala historier som samtidigt pågick, inte som ensidig enkelriktad historia med linjärt tidsförlopp. Denna historieteoretiska uppfattning ledde till ett tydligt avståndstagande från historicismen.
Emellertid, jag vill hävda att Kosellecks begreppshistoriska arbeten och fokus på temporalitet binds samman av ett övergripande tema, nämligen att utforma en historieteori eller med Kosellecks egen terminologi ”Historik.”