Bling & Other Breaches in Design

Det övergripande temat i denna avhandling är hur normbrott (breaches) kan användas för att belysa blinda fläckar inom designfältet, samt hantera och förvalta den potentiella friktionen som uppstår på ett konstruktivt sätt. Forskningsprojektet som presenteras här består av två delar: Bling?-studierna, som redovisas i licentiatavhandlingen, bifogad i sin helhet i Appendix 2 och Breach!-studierna.
I Bling?-studierna användes planerade provokationer i form av normbrytande experiment (breaching experiments) för att belysa blinda fläckar och reflektera över och ifrågasätta etablerade sanningar i ett designutbildningssammanhang. Designstudenternas möte med Bling-estetiken resulterade i ett avfärdande av denna mot bakgrund av underliggande normer och värderingar rörande vad som utgör god och dålig smak inom designfältet och belyste därigenom en blind fläck i relationen mellan vad som anses vara god design och vad som är god smak. I Breach!-studierna utforskades normbrytande experiment vidare genom att, i stället för att iscensätta dessa artificiellt, identifiera och undersöka naturligt förekommande normbrott inom designfältet. Syftet var att förstå hur dessa kommer till uttryck samt undersöka vilka egenskaper och motiv normbrytarna (breachers) har, dvs. de som utför normbrotten, och vad det säger om designfältet.
Inom ramen för Breach!-studierna utfördes en jämförande intervjustudie där yrkesverksamma designers i Sverige och på Nya Zeeland delade med sig av sina erfarenheter av, reflektioner kring och drivkrafter inom deras respektive praktiker, samt de utmaningar de står inför, hur de hanterar dessa och hur de ser på yrkets framtid. Kvalitativ innehållsanalys av intervjumaterialet, i vilken normbrott användes som analysfilter, visade bland annat att designers på Nya Zeeland i större utsträckning än sina svenska kollegor upplevde att de arbetar isolerat från resten av världen, samtidigt som de kände sig mindre begränsade av byråkratiska processer och mer flexibla att ta itu med utmaningar som “mellanförskapare” och “brikolörer”. De svenska designerna uppgav att de drog nytta av att skandinavisk design är ett välkänt begrepp, närmast att jämföra med ett väletablerat varumärke, samtidigt som de anser att normer och värderingar om vad som är rätt och fel bidrar till en orörligare, mindre flexibel diskurs om vad design är och skulle kunna vara. Resultaten antyder att designkontexten i Sverige kan vara mer “monolitisk” än den på Nya Zeeland, som kan beskrivas som mer “polylitisk” än den svenska.
Ytterligare en Breach!-studie genomfördes där tre exempel av normbrytande designers jämfördes. Avsikten med studien var att utforska olika typer av normbrott och normbrytare, varför en designer från vart och ett av följande tre områden av designfältet valdes ut: designpraktik, designutbildning och designforskning. Oberoende av hur framgångsrika de studerade normbrotten kan anses vara visar de på en potential att tänja på gränserna för vilka frågor som är möjliga att ställa inom, eller kanske snarare bortom, olika typer av kontexter för att dessa ska kunna växa och utvecklas – särskilt i normstyrda sammanhang eller när konsensus står högt på agendan.
Studier av normbrott och normbrytare erbjuder inte bara värdefulla möjligheter till introspektion och insikter i till exempel designutbildningssammanhang, utan bidrar även till designers förmåga att hantera friktion genom att ge möjlighet att utveckla den normmedvetenhet som är en förutsättning för både normkritik och normkreativitet, vilka båda är av central betydelse för designfältet. Denna studies resultat är dessutom relevanta för design som praktik och disciplin genom att den konkretiserar och konceptualiserar några av dess abstrakta dimensioner, till exempel designers som “mellanförskapare” (in-betweeners) och design som “mellanförskap” (in-betweenness). I avhandlingen belyses nyttan av friktion inom design och vikten av att både designers och designfältet som helhet kan hantera denna på ett konstruktivt sätt.