Demanding Values: Participation, empowerment, and NGOs in Bangladesh

Popular Abstract in Swedish
Begreppen ‘participation’ och ‘empowerment’ är flitigt använda inom utvecklingsprojekt i tredje världen. Den betydelse som tillskrivs begreppen idag betonar en normativ tolkning, baserad på ett alternativt perspektiv på utveckling vilket innebär utgångspunkt från de människor utvecklingsprojeket berör snarare än västerländsk kunskap och expertis. Begreppen kräver detaljerade beskrivningar när de används i utvecklingsprojekt. De kräver också att de som praktiskt utför projekten, ofta lokala NGOs (non-government organisations) bär på särskilda värden, så som solidaritet och altruism. Det är viktigt att dessa krav uppfylls i samband med användandet av ‘participation’ och ‘empowerment’ för att försäkra sig om att den normativa innebörden inte förloras under färden från policy till dem projekten är ämnade för.

På grund av de värden NGOs representerar har NGOs i allt större utsträckning valts som partners i internationellt finansierade biståndsprojekt. Det hörs dock röster som uttrycker oro över förändring av dessa organisationers karakteristika. Dessutom har den ökade tillgången på resurser som kanaliseras till NGOs från internationella biståndsorgan gjort att NGOs med tvivelaktiga intentioner har dykt upp. Diskussioner som berör både NGOs’ karakteristika, och begreppen ‘participation’ och ‘empowerment’, är ofta präglade av en praktisk inriktning. De syftar till att identifiera problem och ge lösningar på dessa problem, och är präglade av en vilja att marknadsföra både begreppen och NGOs som essentiella för utveckling. Analyser är baserade på erfarenheter begränsade till utvecklingsdiskursen och de prioriterar detaljerade beskrivningar av det specifika. Detta betyder att ett vidare sociologiskt perspektiv åsidosätts, som syftar till att försöka identifiera och förstå generella sociala fenomen. Teoretiska perspektiv som är grundade på empirisk erfarenhet från andra diskurser, men som delar fokus på liknande sociala fenomen, används sällan för att öka forståelsen för den problematik som användandet av ‘participation’ och ‘empowerment’ strategier, eller NGOs, innebär.

Avhandlingen utforskar den betydelse som idag tillskrivs begreppen ‘participation’ och ‘empowerment’ med hjälp av litteratur och fältarbete som gjorts i två biståndsprojekt i Bangladesh. Särskilt fokus sätts på hur lokala NGOs förhåller sig till de värden som ‘participation’ och ‘empowerment’ strategierna kräver att de innehar. Den grupp NGO-medarbetare som studerats ger exempel på ambivalenta attityder i förhållande till vad som förväntas av dem, och i förhållande till hur de beskriver sig själva. För att förstå innebörden av denna ambivalens föreslås ett sociologiskt förhållningssätt till analysen, snarare än en praktiskt sådan. Istället för att fokusera på medarbetarnas attityder som sådana, riktas intresse mot det generella som ambivalensen ger uttryck för, dvs det dilemma det innebär att försöka kontrollera och bevara värden som altruism och solidaritet. Genom att använda organisationsteorier diskuteras förhållandet mellan kontroll och medarbetare inom organisationer, med särskilt fokus på normativt orienterade organisationer som har som mål att skapa social förändring. Studien diskuterar och illustrerar skillnaden mellan en praktiskt och en akademiskt orienterad analys. De slutsatser som presenteras har konsekvenser för vilka förväntningar vi kan ha på ‘participation’ och ‘empowerment’ strategier, och för vilka förväntningar vi kan ha på utvecklingsprojekt som baserar sig på implementering av NGOs med kravet att de skall drivas av solidaritet och altrusim snarare än av organisatoriska eller individuella egen-intressen.