Den andra Rawls

Stämmer föreställningen att John Rawls rättviseteori i A Theory of Justice är en empiriskt oförankrad analytisk konstruktion? Halldenius hävdar att den inte gör det. Rawls yttersta bevekelsegrunder var etiska, hans etik vardaglig och psykologisk och hans ambition att analysera människan i sitt samhälleliga sammanhang. Rättviseprincipernas universalitet till trots är rättvisans fråga ändå alltid en fråga om vad som är rättvist här, i det sammanhang där vi redan befinner oss. För att se teorins sociala grund, behöver vi fokusera på den andra Rawls – eller den rawlsianska andrastämman – som återfinns i hans tidiga essäer från 1950- och 1960-talen och i de minst lästa delarna av A Theory of Justice.