Developing a national strategy for disaster risk reduction and resilience in Sweden: Recommendations for the implementation of the Sendai Framework Global Target E

Antalet allvarliga konsekvenser av katastrofer i världen har ökat, vilket lett till ett internationellt initiativ för att främja utvecklingen av nationella strategier för katastrofriskreducering (DRR) och resiliens. Ett av de globala målen i Sendairamverket för katastrofriskreducering 2015-2030, antaget av FN:s medlemsstater, handlar om att länderna ska ta fram strategier kopplat till DRR (mål E).

En ökande förståelse, för behovet av att ta itu med de underliggande orsakerna till risk, har lett till krav på mer samstämmighet mellan strategier som fokuserar på DRR, anpassning av klimatförändringar och hållbar utveckling. Detta stödjs av Sendairamverket, Parisavtalet om klimatförändringar och Agenda 2030 för hållbar utveckling. MSB är kontaktpunkt för Sveriges åtaganden inom ramen för Sendairamverket och har därmed uppdraget att samordna arbetet på nationell nivå.
Syftet med denna studie var att stödja MSB vid genomförandet av Sendairamverkets globala mål E. Målet var att ge kunskap och rekommendationer för beslutsfattare, inklusive en analys av relevansen och omfattningen av det arbete som krävs för att utveckla en nationell strategi för DRR. Studien identifierar också framgångsfaktorer och hinder för att skapa en sammanhållande inriktning av olika styrdokument samt vilket stöd som bör ges på lokal nivå. Studien ger också förslag på vad MSB bör tänka på när nationella och lokala strategier ska utvecklas och hur arbetet ska bidra till att skapa ett sammanhang kring gällande lagar och strategier. Dessutom behandlar studien utmaningarna att uppfylla UNDRR:s tio kriterier för DRR-strategier och fyra prioriterade områden, samt vikten av att välja relevanta indikatorer. Studien tar även upp lärdomar från sex andra europeiska länders arbete med strategier.
Metoderna för denna studie omfattar granskning av dokument, intervjuer, gruppdiskussioner och observationer under DRR-konferenser, vilka syftade till att systematisera aktuell kunskap och erfarenheter från intressenter på internationell, nationell, regional och lokal nivå.
Resultaten visar att det finns ett tydligt behov och intresse för att utveckla en nationell strategi för DRR i Sverige. Det skulle bidra till att förbättra nuvarande arbetssätt, ta itu med brister och bygga vidare på befintliga styrkor i arbetet med DRR. Införandet av konkreta och politiskt förankrade mål med tillhörande budget behövs för att strategin ska bli användbar och effektiv för det svenska samhället. Det framhålls också att processen att utveckla och genomföra en nationell strategi är minst lika viktig som strategin själv.