Expedition Giza: När Karl XII sände sin präst till visdomens vagga

Även om Egypten på 1600- och 1700-talet var ett otillgängligt land för européerna så var det inte okänt eller främmande. I stället ingick Egypten som en viktig referenspunkt i den europeiska religiösa kulturen och historiesynen. Via kyrko­målningar och i predikan återgavs Bibelns be­rättelser om Moses i vassen, Josefs drömtydning och flykten från Egypten. Den forntida egyptiska civilisationen hyllades för sin visdom, både i den klassiska litteraturen och i Bibeln. I Apostla­gärningarna 7:22 heter det till exempel: ”Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.” Bibeln var samtidigt inte entydigt positiv eftersom israeliterna fick lida under slaveriets ok – något som ledde till Exodus, eller uttåget, lett av Moses. En positiv association till Egypten uttrycks i Olof Rudbeck den äldres fyrbandsverk Atlantica (1677–1702), där just ”visdomen” är eftertraktans­värd. Rudbeck förklarar nämligen att det var hyperboréer från det forntida Sverige som hade spridit sin visdom till Egypten. Hyperboréer var ett mytiskt folk som bodde norr om nordanvinden (Boreas) i landet Hyperborea och ansågs leva i sol och överflöd.