Familial Risks of Heart Failure in Sweden

Hjärtsvikt betecknar ett syndrom som innebär att hjärtat har otillräcklig förmåga att försörja kroppen med blod. Detta kan antingen bero på att hjärtat inte kan fyllas med eller stöta ut tillräckligt med mängd blod. Patienter med hjärtsvikt har i allmänhet hög dödlighet, detta trots att stora framsteg har gjorts avseende behandlingen av hjärtsvikt, speciellt sedan 1980-talet. Femårsöverlevnaden för patienter efter att diagnostiserats med hjärtsvikt är bara ungefär 50 %.
Detta arbete och dess delarbeten tog sin utgångspunkt från de relativt sparsamma fynd genetiska studier resulterat i avseende risk för hjärtsvikt och relaterad till detta risk för död. I den vid denna tid enda genomförda familjestudien avseende ärftlighet och hjärtsvikt, the Framingham Heart Study, sågs att barn till en förälder med hjärtsvikt hade 70 % ökad risk för hjärtsvikt. Familjestudier kan ha ett stort värde för att bedöma sjukdomsrisk då de är ett mått på både arv och miljö.
Detta arbete består av fyra delarbeten, i form av registerbaserade familjestudier, som hade följande huvudmål; Vi ämnade dels att undersöka hur risken för hur första sjukhusinäggning för hjärtsvikt var sammankopplat med syskonanhopning av detta utfall (studie 1). Vi sökte också estimera heritabiliteten för hjärtsvikt samt beräkna hur hjärtsvikt hos biologiska respektive adoptivföräldrar påverkar risken för hjärtsvikt hos gällande adoptivbarn (studie 2). Vi avsåg vidare att undersöka om hjärtsviktsöverlevnad hos syskon är sammankopplade (studie 3). I den avslutande studien undersökte vi hur risken för död påverkas av att ha ett syskon som behövt inneliggande sjukhusvård på grund av hjärtsvikt (studie 4).
Samtliga dessa fyra studier var således registerstudier vars anonymiserade huvudsakligen rikstäckande information hade hämtats från Statistiska centralbyrån och Socialstyrelsen. Speciellt betydelsefulla register i alla dessa studier var Patientregistret och Flergenerationsregistret. Patientregistret innehåller bland annat information om sjukhusvårdade patienters diagnoskoder. I Flergenerationsregistret finns information om individers släktband till biologisk mor och far men även om adoptioner. I de statistiska analyser som genomfördes för dessa studier gjordes statistiska justeringar för den påverkan som kön, ålder, socioekonomiska faktorer (ej studie 3) samt viktiga sjukdomar kan ha för risken för hjärtsvikt eller död.
Studie 1 kunde baserat på 23212 hjärtsviktsfall under åren 1987-2010 konstatera att incidensen (antal fall per tidsenhet) av sjukhusinläggningar för hjärtsvikt var mer än 60 % högre hos dem som också hade ett syskon inlagt för hjärtsvikt denna period.
65
Denna incidenskvot var 15 gånger högre hos dem med två drabbade syskon. Denna relativa risk sammanhängandes med syskonpåverkan var högst hos unga individer under 50 års ålder.
I studie 2 följdes 21643 adoptivbarn födda 1942-1990 samt deras adoptivföräldrar samt biologiska föräldrar fram till och med 2015. Baserat 194 adoptivbarn inlagda för hjärtsvikt sågs att adoptivbarn med en drabbad biologisk förälder hade en statistiskt signifikant ökad oddskvot för sjukhusinläggning för hjärtsvikt. Ingen sådant samband fanns mellan adoptivbarn och deras adoptivföräldrar. I denna studie räknade vi också ut heritabiliteten, det vill säga den del av variationen i befolkningen som beror av genetiska faktorer, för sjukhusinläggning för hjärtsvikt. Heritabiliteten estimerades till ungefär 25 %.
Studie 3 undersökte risken för död bland 373 studiepersoner som inlagts på sjukhus med hjärtsvikt under åren 2000 till 2012. Dessa hade också tidigare ett syskon inlagt för hjärtsvikt mellan åren 2000 till 2007. Risken för död var fördubblad hos studiepersonerna med ett syskon som överlevt kortare tid än fem år efter första sjukhusinläggningen.
Studie 4 studerades risken för död under åren 1987-2012 hos 62475 studiepersoner hade som ett proband-syskon inlagd på sjukhus för hjärtsvikt denna tid. Studiepersonerna och dess syskon matchades i storleksrelation 1:5, båda för födelseår och kön, med syskonpar där korresponderande proband-syskon drabbades senare eller inte alls av sjukhusinläggning för hjärtsvikt. Studiepersonernas risk för död var ökad 20 % och detta gällde även om studiepersoner med hjärtsvikt under uppföljningstiden exkluderades.
Sammanfattningsvis sågs i dessa studier att hjärtsvikt hos syskon och biologisk förälder är kopplat till ökad risk för hjärtsvikt. Heritabiliteten för hjärtsvikt bestämdes till 25 % vilket brukar betecknas som måttlig och kan med hänsyn till risk motivera till vidare genetiska studier. Syskonhjärtsvikt sågs också vara en riskfaktor för död. Familjefaktorer, möjligen ärftliga, tycks också viktiga för prognosen hos patienter med hjärtsvikt. Förutom att detta arbete ger ökat stöd för värdet av fortsatt genetiska studier avseende risk för hjärtsvikt samt risken för död vid hjärtsvikt så kan dess resultat också vara värdefulla för att i den kliniska vardagen identifiera riskindivider.