Från IT till AI: digitalisering, artificiell intelligens och strukturomvandling i svensk ekonomi

Digitaliseringen och utvecklingen av en ny generation artificiell intelligens (AI) medför betydande förändring i ekonomi och samhälle. Men hur den förändringen ser ut beror inte bara på den nya tekniken, utan också på hur den till slut används. Tekniska framsteg har genom historien spelat en avgörande roll för långsiktig tillväxt och välståndsökningar, men produktivitetsökningar kommer inte gratis med investeringar i ny teknik, särskilt inte vid större teknikskiften. Det krävs ofta nya arbetssätt, omorganiseringar och strukturomvandling i ekonomin innan den nya teknikens produktivitetsvinster visar sig i praktiken. Förändringen stannar inte inom enskilda företag eller organisationer, utan sprider sig också till omgivningen eftersom andra samtidigt förändrar sina arbetssätt, processer och affärsmodeller för att dra nytta av den nya tekniken. På kort och medellång sikt är stora teknikskiften förknippade med strukturella förändringar i ekonomin som kan innebära svåra målkonflikter, förändringar i maktförhållanden, liksom att jobb både försvinner och skapas.
Trots sin centrala roll är bredare strukturförändringar svårfångade i forskningen. Traditionella tillväxtteorier och produktivitetsmått tar inte hänsyn till strukturomvandling utan förutsätter implicit att ny teknik används för att förbättra den befintliga produktionen utan att förändra den interna organisationen eller den externa omgivningen. Det är inte heller enbart produktionen av varor och tjänster som förändras vid större teknikskiften som digitaliseringen, utan också vad som faktiskt produceras i ekonomin. De varor och tjänster vi konsumerar idag skiljer sig markant från vad som konsumerades 1995, och förändringen är förknippad med påtagliga välståndsökningar som inte fångas i produktivitetsstatistiken.
Även studier om hur en ny teknik som AI påverkar ekonomi eller arbetsmarknad har en tendens att fokusera på vilka befintliga företag som använder tekniken eller vilka specifika yrken som kan komma att påverkas av den, utan vidare hänsyn till hur arbete kan komma att omorganiseras bortom dagens jobb. Det innebär att även väldigt detaljerade empiriska forskningsstudier ger ett begränsat perspektiv på den pågående förändringen. I avsaknad av andra konkreta prognoser riskerar den typen av forskning att överskattas, medan den genuina osäkerhet som följer med omfattande strukturella förändringar i ekonomin underskattas.
Den här texten handlar om växelverkan mellan teknisk och ekonomisk förändring, hur ny teknik förändrar förutsättningarna för ekonomisk aktivitet och vad det kan komma att innebära i form av både möjligheter och utmaningar för svensk ekonomi framgent. En central tes för texten är att teknikinvesteringar är nödvändiga, men inte tillräckliga för att skapa produktivitetsvinster, innovationer och långsiktiga välståndsökningar. Teknikinvesteringar är förknippade med kända kostnader, medan komplementära investeringar och innovationer med koppling till arbetsformer, kompetensförsörjning, organisation och institutionell förändring är behäftade med okända och många gånger osynliga kostnader. Det är dessa komplementära investeringar, lärandekostnader för att dra nytta av ny teknik, som många gånger utgör det riktiga hindret för framgångsrik förändring.