Gå på bio: rum för drömmar i folkhemmets Sverige

Popular Abstract in Swedish
Under slutet av 1950-talet, ungefär samtidigt med tv:s etablering, innehade Sverige Europarekordet vad gäller antalet biografer. Folk gick på bio som aldrig förr. Biograferna att spela en mycket stor roll för film- och biografkulturens tillgänglighet och spridning. Den här boken handlar om att gå på bio. Genom att gå på bio lärde sig människor att se och uppleva film och på så sätt kan boken sägas spegla en institutionaliseringsprocess, eller rättare sagt flera sådana. Publiken upparbetade kompetens för att både kunna gå på bio och se film, men man skaffade sig också en kompetens som mera handlade om att leva i ny tid. Istället för filmen är det biosituationen och dess betydelse som är det centrala i den här undersökningen. Det handlar om samlandet av filmstjärnebilder och läsande av veckotidningar, om förberedelser inför biobesöket, cykelturen dit, möten eller frånvaro av möten, godisinköp, kafébesöket efteråt eller samlingen vid korvkiosken, vägen hem och bearbetningarna av upplevelsen. Det handlar om hur ungdomar hanterade och skapade fria rum, om att formera kollektiv men också individualitet, om upplevelserna i en tid som precis som nu uppfattades som komplex, oförutsägbar och modern. Det handlar även om den nya konsumtionen och stadens attraktionskraft; vad bio och film gör med människor, men framför allt vad människor gör med dessa situationer. Hur film faktiskt gick in i själva vardagens praxis och påverkade men inte alltid genom den enkla kopplingen mellan budskap och mottagare. Mycket hände på vägen och omständigheterna spelade avgörande roll. Boken består huvudsakligen av två berättelser som är inflätade i varandra. Den ena berättar om de biogående ungdomarna på 1940- och 50-talen. Biograferna kom under 1950-talet alltmer att vända sig till en ungdomlig publik. De ses som en social rörelse riktad in i det nya Sverige. Efter upplevelserna och de nya möjligheterna till intryck, inspirerade av t.ex. filmen, fanns det ingen möjlighet att gå tillbaka till det ”gamla” utan något nytt måste skapas. Den andra berättar om biografens institutionaliseringshistoria och de biogåendes kompetens. Genom biografen kan man se hur övergripande samhälleliga processer går ner på mikronivå och verkar mellan människor och genom deras sätt att vara. Men genom att tillräckligt många faktiskt gick på bio och involverades i filmens värld kom också de att bli en kraft att räkna med. Det till synes triviala medverkar till att skapa en social rörelse genom att så väldigt många deltog. Detta engagemang var en träning inför det som komma skulle: en ny tid.