Hemiparasites in the Subarctic: Resource acquisition, growth and population dynamics

Popular Abstract in Swedish
Inom växtriket finns det ca 3000 arter som är parasitiska och dessa växer i nästan alla större ekosystem på land. Parasitiska växter kan delas in på olika sätt, helparasiter respektive halvparasiter. Denna indelning baserar sig på om de saknar klorofyll och tar all sin näring från sin värdväxt (helparasiter) eller har klorofyll och kan själva framställa kolhydrater men tar salter och vatten från sin värdväxt (halvparasiter). Ett annat sätt att dela in parasitiska växter på baserar sig på var de fäster in till sin värdväxt, stamparasiter, fäster intill sin värd ovan mark, eller rotparasiter, fäster in till värd under mark. Av de parasitiska växterna är ca 80 % halvparasiter och ca 60 % är rotparasiter. I min avhandling undersökte jag samspelet mellan värdväxt och parasit, vilka värdväxter som parasiten fäster in till, om parasiter väljer sin värd aktivt samt hur antalet parasiter varierar mellan olika år (deras populations dynamik). Jag studerade fyra halvparasitiska rotparasiter i norra Sverige. Två av dessa var ettåriga, ögontröst (Euphrasia frigida) och ängsskallra (Rhinanthus minor) och två var fleråriga klonväxter, svarthö (Bartsia alpina) och lappspira (Pedicularis lapponica). När en parasit har etablerat kontakt med en värdväxt bildas ett så kallat haustoria, vilket är det organ genom vilket ämnen transporteras. Denna transport anses gå i riktningen från värdväxt till parasit, men jag fann i en studie av svarthö att det också kan vara möjligt att transporten går från parasiten till värdväxten. Av de arter som är värdväxter för halvparasiter anses det att de värdarter med ett högt innehåll av kväve ger en bättre tillväxt av parasiten. I studien av svarthö visade det sig att så inte var fallet. Här gav en värdväxt med ett lägre kväve innehåll den största tillväxten. Denna värdväxt har en större upptags yta för näring på grund av att den har myccorhiza och fördelen för halvparasiten är ett ökat flöde av näringsämnen från värden. Värdantalet för svarthö och lappspira visade sig vara stort då jag undersökte detta med hjälp av två olika metoder. Då värdväxterna skiljer sig i ämnes innehåll ville jag undersöka om det kan vara så att halvparasiter kan "välja" en värdväxt som ger en högre tillväxt. Jag studerade specifikt värdvalet för ögontröst och ängsskallra. Båda arterna visade sig föredra någon av de fyra värdväxterna som användes, men detta var beroende på hur data setet analyserades. Så inget entydigt svar gavs. Den positiva effekt som en värdväxt har för tillväxten hos halvparasiten tycks bara gälla för en generation. Frö av ögontröst plockades i rutor där en tidigare studie hade visat olika tillväxt av ögontröst plantor beroende på typ av värdväxt, gräs (fårsvingel), kvävefixerande värd (fjällvedel) eller utan någon värdväxt (barmark). I denna studie hade de ögontröst plantor som växt tillsammans med den kvävefixerande fjällvedeln den största tillväxten. Frö från dessa kända moderplantor såddes sedan tillsammans med de olika värdarterna i olika kombinationer och de frö som plockats från den moderplanta (fjällvedel) som givit den högsta tillväxten, hade inte en högre tillväxt jämfört med de andra ögontröst plantorna. Alla fyra populationerna varierade i både totala antalet och frekvensen av antalet blommande individ, speciellt de två annuella arternas populationer. Både klimat och konkurrens från andra växter men även konkurrens mellan parasiter var faktorer som fanns ge upphov till variationerna i antal mellan åren. Av de två fleråriga halvparasiterna visade det sig att de med långa rhizome hade fler vinterknoppar (nästa års tillväxt) och fler vegetativa skott, medan det bara var svarthö som hade fler blommande skott då rhizome längden ökade.