Sammanfattning
Popular Abstract in Swedish
Regleringen av esofagus och den nedre esofagussfinkterns motilitet har rönt intresse på grund av dess betydelse vid vissa sjukdoms-tillstånd såsom gastroesofageal reflux och akalasi. Den nedre esofagussfinktern har vidare använts som modell för farmakologiska och fysiologiska studier av viss typ av autonom neurotransmission, s k icke-adrenerg, icke-kolinerg (NANC) neurotransmission.
Esofagus väsentliga funktion är att fungera som ett transportrör för föda från munhåla till magsäck. Transporten av födan medieras genom ett komplext samspel av kontraktioner och relaxationer i esofagus-muskulaturen. Esofagus motilitet står under en välutvecklad nervös kontroll. I de nedre, glatt muskel försedda, delarna av esofagus anses intramuralt förlagda nervplexus i esofagus-väggen vara av huvudsaklig betydelse för motilitets-kontrollen. De nerver som styr kontraktion av den glatta muskulaturen använder sig av acetylkolin som signalsubstans. Den signalsubstans som används av de NANC-nerver som styr relaxation av glatt muskulatur har emellertid ej kunnat fastställas. Vissa neuropeptider, exempelvis vasoaktiv intestinal peptid (VIP), har framförts som möjliga kandidater. I slutet av 1980-talet kunde man visa att gasen kväveoxid sannolikt fungerar som signalsubstans i vissa experimentella modeller för studier av NANC neurotransmission.
I denna studie, på vävnad från människa och katt, har den inhibitoriska motilitets-kontrollen av esofagus undersökts med morfologiska, funktionella och biokemiska tekniker, i syfte att klarlägga de signalsubstanser och intracellulära signalöverföringsvägar som är involverade i den inhibitoriska regleringen av esofagus motilitet.
Med konventionell immunohistokemi och konfokal laser scanning mikroskopi kunde en riklig distribution av nervcellkroppar, lokaliserade i nervplexus, och enskilda nerver, påvisas. Den högsta nervtätheten observerades i området runt den nedre esofagussfinktern. De olika typerna av nervstrukturer innehöll ofta kväveoxidsyntas (kväveoxid producerande enzym), haem oxygenas-2 (kolmonoxid producerande enzym), VIP och pituitary adenylate cyclase activating peptide (PACAP; en peptid i VIP familjen). Ibland förekom kväveoxidsyntas, haem oxygenas-2, VIP och PACAP var för sig, ibland inom samma nervstruktur.
I funktionella experiment inducerade elektrisk nervstimulering en relaxation av den glatta muskulaturen, vilken kunde blockeras av kväveoxid-syntes hämmare och ånyo framkallas genom behandling med aminosyran L-arginin. Relaxationen av den glatta muskulaturen åtföljdes av en ökad koncentration av cykliskt GMP i vävnaden, men utan förändring av cykliskt AMP koncentrationen. Även en icke kväveoxid-medierad relaxation kunde demonstreras med elektrisk nervstimulering eller genom exponering för ett spindelgift, alpha-latrotoxin. Denna icke kväveoxid medierade relaxation medförde ej några förändringar av cykliskt GMP eller cykliskt AMP koncentrationerna i vävnaden, men kunde däremot hämmas genom att behandla vävnaden med VIP-antikroppar.
Exogent tillfört kväveoxid eller kolmonoxid inducerade koncentrations-beroende relaxationer, vilka ökade cykliskt GMP koncentrationen i vävnaden. VIP och PACAP, inducerade koncentrations-beroende relaxationer, vilka ökade cykliskt AMP koncentrationen. I glatt muskulatur från esofagus reducerade kväveoxid-syntes hämmare latensperioden och ökade amplituden hos kontraktioner erhållna vid elektriskt nervstimulering. Kväveoxid-syntes hämmare blockerade också relaxationer inducerade genom elektrisk nervstimulering i kontraherade preparat av glatt muskulatur från esofagus. Kväveoxid, VIP och alpha-latrotoxin producerade alla en hyperpolarisation av celler från glatt muskulatur i esofagus. I kattvävnad kunde kväveoxidsyntas och haem oxygenas aktivitet demonstreras. I kattvävnad var VIP koncentrationerna 50-faldigt högre än PACAP, i human vävnad var den 10-faldigt högre.
Dessa resultat påvisar en viktig roll för kväveoxid-systemet i motilitets-regleringen av esofagus och dess nedre sfinkter hos människa och katt. Även en signalöverföringsväg icke medierad av kväveoxid är närvarande, vilken möjligen involverar kolmonoxid, VIP och/eller PACAP.
Regleringen av esofagus och den nedre esofagussfinkterns motilitet har rönt intresse på grund av dess betydelse vid vissa sjukdoms-tillstånd såsom gastroesofageal reflux och akalasi. Den nedre esofagussfinktern har vidare använts som modell för farmakologiska och fysiologiska studier av viss typ av autonom neurotransmission, s k icke-adrenerg, icke-kolinerg (NANC) neurotransmission.
Esofagus väsentliga funktion är att fungera som ett transportrör för föda från munhåla till magsäck. Transporten av födan medieras genom ett komplext samspel av kontraktioner och relaxationer i esofagus-muskulaturen. Esofagus motilitet står under en välutvecklad nervös kontroll. I de nedre, glatt muskel försedda, delarna av esofagus anses intramuralt förlagda nervplexus i esofagus-väggen vara av huvudsaklig betydelse för motilitets-kontrollen. De nerver som styr kontraktion av den glatta muskulaturen använder sig av acetylkolin som signalsubstans. Den signalsubstans som används av de NANC-nerver som styr relaxation av glatt muskulatur har emellertid ej kunnat fastställas. Vissa neuropeptider, exempelvis vasoaktiv intestinal peptid (VIP), har framförts som möjliga kandidater. I slutet av 1980-talet kunde man visa att gasen kväveoxid sannolikt fungerar som signalsubstans i vissa experimentella modeller för studier av NANC neurotransmission.
I denna studie, på vävnad från människa och katt, har den inhibitoriska motilitets-kontrollen av esofagus undersökts med morfologiska, funktionella och biokemiska tekniker, i syfte att klarlägga de signalsubstanser och intracellulära signalöverföringsvägar som är involverade i den inhibitoriska regleringen av esofagus motilitet.
Med konventionell immunohistokemi och konfokal laser scanning mikroskopi kunde en riklig distribution av nervcellkroppar, lokaliserade i nervplexus, och enskilda nerver, påvisas. Den högsta nervtätheten observerades i området runt den nedre esofagussfinktern. De olika typerna av nervstrukturer innehöll ofta kväveoxidsyntas (kväveoxid producerande enzym), haem oxygenas-2 (kolmonoxid producerande enzym), VIP och pituitary adenylate cyclase activating peptide (PACAP; en peptid i VIP familjen). Ibland förekom kväveoxidsyntas, haem oxygenas-2, VIP och PACAP var för sig, ibland inom samma nervstruktur.
I funktionella experiment inducerade elektrisk nervstimulering en relaxation av den glatta muskulaturen, vilken kunde blockeras av kväveoxid-syntes hämmare och ånyo framkallas genom behandling med aminosyran L-arginin. Relaxationen av den glatta muskulaturen åtföljdes av en ökad koncentration av cykliskt GMP i vävnaden, men utan förändring av cykliskt AMP koncentrationen. Även en icke kväveoxid-medierad relaxation kunde demonstreras med elektrisk nervstimulering eller genom exponering för ett spindelgift, alpha-latrotoxin. Denna icke kväveoxid medierade relaxation medförde ej några förändringar av cykliskt GMP eller cykliskt AMP koncentrationerna i vävnaden, men kunde däremot hämmas genom att behandla vävnaden med VIP-antikroppar.
Exogent tillfört kväveoxid eller kolmonoxid inducerade koncentrations-beroende relaxationer, vilka ökade cykliskt GMP koncentrationen i vävnaden. VIP och PACAP, inducerade koncentrations-beroende relaxationer, vilka ökade cykliskt AMP koncentrationen. I glatt muskulatur från esofagus reducerade kväveoxid-syntes hämmare latensperioden och ökade amplituden hos kontraktioner erhållna vid elektriskt nervstimulering. Kväveoxid-syntes hämmare blockerade också relaxationer inducerade genom elektrisk nervstimulering i kontraherade preparat av glatt muskulatur från esofagus. Kväveoxid, VIP och alpha-latrotoxin producerade alla en hyperpolarisation av celler från glatt muskulatur i esofagus. I kattvävnad kunde kväveoxidsyntas och haem oxygenas aktivitet demonstreras. I kattvävnad var VIP koncentrationerna 50-faldigt högre än PACAP, i human vävnad var den 10-faldigt högre.
Dessa resultat påvisar en viktig roll för kväveoxid-systemet i motilitets-regleringen av esofagus och dess nedre sfinkter hos människa och katt. Även en signalöverföringsväg icke medierad av kväveoxid är närvarande, vilken möjligen involverar kolmonoxid, VIP och/eller PACAP.
| Originalspråk | engelska |
|---|---|
| Kvalifikation | Doktor |
| Tilldelande institution |
|
| Handledare |
|
| Tilldelningsdatum | 1996 jan. 26 |
| Förlag | |
| ISBN (tryckt) | 91-628-1862-7 |
| Status | Published - 1996 |
| Externt publicerad | Ja |
Bibliografisk information
Defence detailsDate: 1996-01-26
Time: 10:15
Place: N/A
External reviewer(s)
Name: Lundberg, Jan
Title: [unknown]
Affiliation: Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, S-171 77 Stockholm, Sweden
---
Ämnesklassifikation (UKÄ)
- Läkemedelskemi
- Farmakologi och toxikologi