Intrång i och reglering av äganderätten till mark: En metod och en studie av markåtkomstregler i Sverige

När bör det vara möjligt att genomföra markåtkomst och hur bör ett sådant system regleras rättsligt? Det är en av de frågor som avhandlingen besvarar.

Markåtkomst handlar om vilka möjligheter en aktör har för att inskränka äganderätten till mark. Äganderätt generellt är viktig i samhället, den är nödvändig för att individer ska kunna handla med varandra och en fungerande marknadsekonomi. Mark har speciella egenskaper som skiljer sig mot andra saker man kan äga bl.a. att mark är platsberoende. Dessa egenskaper är en förklaring till varför markanvändning berörs av många olika lagar. I Sverige behöver man t.ex. tillstånd för att få bebygga, schakta eller riva, eller för att få dela upp sitt markinnehav.

Äganderätt till mark är av central vikt för samhället. Det finns dock en slags konflikt mellan den privata äganderätten och behovet av att kunna inskränka denna för att tillgodose samhällets behov av mark för t.ex. infrastruktur. Ett markåtkomstsystem måste beakta flera viktiga aspekter och samtidigt skapa en effektiv markanvändning.
I avhandlingen undersöker författaren hur ett markåtkomstsystem bör vara utformat med hänsyn till samhällseffektiviteten. För att utreda hur ett markåtkomstsystem kan hantera beskriven konflikt konstruerar författaren en metod. Metoden består av teorier och modeller hämtade från det nationalekonomiska och rättsliga vetenskapsområdet. Metoden appliceras på svenska markåtkomstregler för att utreda om dessa är samhällsekonomiskt effektiva samt går att härleda från rättsliga och ekonomiska principer.

Med hjälp av metoden kommer författaren fram till följande slutsatser för hur ett markåtkomstsystem bör se ut: 1. Markåtkomst måste vara möjligt att tillämpa. Dock enbart för sådana åtgärder där en positiv nettonytta uppstår. 2. Ersättning ska utgå vid markåtkomståt- gärder utom i fall där antalet berörda är många och vardera skada är liten. Ersättning ska inte utgå när markåtkomst sker för att hindra olaglig verksamhet. 3. Ersättningen ska vara högre än fastighetens marknadsvärde eller bedömda marknadsvärdeminskning. Om inte ersättningen är högre än dessa belopp kommer fastighetsägaren lida en nyttoförlust som sammantaget innebär en effektivitetsförlust i samhället. 4. Den aktör som nyttjar markåtkomst ska svara för kostnaderna för ersättningen.

För att tillämpa metoden på svensk rätt undersöker författaren hur man kan förstå och analysera äganderätt och dess historik i Sverige. Dels hur lagstiftaren tidigare har hanterat äganderätt till mark, dels vad vid varje tids gällande ersättningssystem säger om synen på äganderätt. Den historiska genomgången visar att under den tid äganderätten innebar störst befogenheter var även ersättningen som störst. När lagstiftaren senare inskränkt befogenheter och fastighetsägarnas handlingsfrihet har ersättningarna samtidigt blivit lägre.

Resultatet är att svenska regler är på ett övergripande plan effektiva. En bidragande orsak är den lagändring som skedde 2010 då ett påslag om 25 % tillkom på ersättningarna. Dock bör ett påslag även ske på skador som beror på det som sker på den ianspråktagna marken för att än mer effektivisera ersättningsreglerna.
Metoden kan i framtiden bl.a. användas av andra aktörer för att utvärdera huruvida en planerad åtgärd bör genomföras med stöd av tvingande lag, eller om det är mer effektivt hanterat genom avtal. Metoden kan också fungera som utgångspunkt i en analys mellan olika länders markåtkomstregler.