Kom med på en flygtur: En reflektion över djursbetydelse för retoriken

I denna korta essä påminner om djurets särskilda ställning i retorikteori, från fabeldjur till en metafor för retorisk kraft. Jag började mitt sökande i klassiska texter som fabler. Här används djur i metaforisk mening för att synliggöra mänskliga dilemman. I vår tid, med ett posthumanistiskt krav på att omvärdera vår relation till det andra räcker dock inte detta antropocentriska perspektiv på djur till. Frågan blir då inte längre hur djur kan hjälpa oss att förstå oss själva bättre utan hur retorik som teoretisk utgångspunkt kan revideras för att också rymma det icke-mänskliga och vilka konsekvenser detta får.

Kanske kan just diskussionen om djur hjälpa oss att utveckla en annan möjlig bild av hur politisk argumentation och agitation fungerar. OM det har funnits en tendens att övervärdera förnuftets och rationalitetens roll i politik, etik och estetik, kan en sådan ansats riskera att ge en alltför platt eller okroppslig bild för hur människor faktiskt formar sina politiska åsikter. För oss retoriker innebär dylika resonemang också att vi vågar oss bortom en representationalistisk förståelse av språk för att istället betona kommunikationsprocessen. Den materiella världen framstår nu som en integrerad del av mänsklig handling och interaktion, inklusive de retoriska konsterna.