Language Processing and Contextual Influence. A study of Swedish preschool children with language impairment.

Christina Reuterskiöld

Forskningsoutput: AvhandlingDoktorsavhandling (sammanläggning)

Sammanfattning

Popular Abstract in Swedish
Språklig bearbetning och kontextuell påverkan En studie av förskolebarn med språkstörning

Bakgrund

Avhandlingen behandlar olika aspekter av språklig bearbetning hos barn med språkstörning. Barn med språkstörning har svårt att tillägna sig sitt modersmål trots att de växer upp i en enspråkig miljö. Dessa barn får problem i förskolan och ofta senare under skolåren eftersom de bland annat har svårt att formulera sig sammanhängande, följa instruktioner samt har svårt att komma ihåg verbalt material. Sekundära problem kan yttra sig som koncentrationssvårigheter och/eller läs- och skrivsvårigheter, i vissa fall även socio-emotionella problem. Barn med språkstörning har en språklig förmåga som vid språktestning ligger på en signifikant lägre nivå än förväntat med hänsyn till ålder och icke-verbal kognitiv nivå. Deras språkliga svårigheter kan inte heller förklaras genom andra påvisbara handikapp såsom nedsatt hörsel, påtaglig neurologisk dysfunktion eller genom en störd social eller emotionell utveckling.

Det finns en väl etablerad kunskap om problem med den språkliga uttrycksförmågan på olika nivåer. Tidigare forskning har fr.a. ägnats den språkliga uttrycksförmågan (ljudsystem, språkmelodi och grammatik) medan forskning om språkförståelse-problem varit relativt eftersatt med några viktiga undantag. Dessa studier har visat att vissa språkstörda barn kan ha en relativ god uttrycksförmåga men stora svårigheter att förstå språk. Det har också visat sig att förmågan att förstå språk har större prognostisk betydelse än barnets förmåga att uttrycka sig.

Barn med språkstörning är en mycket heterogen grupp beträffande grad och typ av störning. C:a 7% av alla femåringar beräknas ha någon typ av språkstörning och det är vanligare bland pojkar än bland flickor. Exakt vilka orsaksfaktorer som föreligger är okänt, men ärftlighet förefaller vara en viktig faktor. Mycket forskning har inriktats på att finna underliggande faktorer till språkstörning. Vissa menar att störningen är specifikt språklig, andra menar att det rör sig om en mer generell problematik som också påverkar bearbetning av annan information än rent språklig. Man talar om en begränsning i förmågan att bearbeta information och centrala begrepp är utrymme, tid och energi. I stället för att betona en speciell förmåga, fokuserar man på den samtidiga interaktionen mellan olika processer, t.ex. minne och tolkning. Dessa processer interagerar dessutom med aspekter av det språkliga materialet som ska bearbetas samt den kontext som materialet presenteras i. Exempel på kontextuella aspekter är den situation ett yttrande har förekommit i, vilka som deltagit i samtalet och vad som redan har yttrats under samtalets gång. Andra kontextuella aspekter är av mer lokal lingvistisk typ, t.ex. betoningsmönster och kombinationen av språkljud i ett ord. Belastning i form av tidspress, komplext material eller två samtidiga uppgifter kan leda till att mer energi går åt till bearbetning vilket i sin tur kan leda till sämre resultat på delar av uppgiften. Ett exempel kan vara att man inte förstår språkligt material lika bra när minnet belastas. Ett annat exempel kan vara att när man anstränger sin grammatiska förmåga kan det vara svårt att undvika att göra uttalsfel.

Syften med detta arbete var att studera mindre utforskade aspekter av språkstörning hos svenska barn med språkstörning. Följande aspekter har undersökts: nonordsrepetition, förmågan att berätta, benämna samt att förstå bildspråk. Ett andra syfte var att studera hur kontextuella faktorer påverkar den språkliga förmågan hos barn med språkstörning. I undersökningen deltog totalt 28 femåriga barn, 10 flickor och 18 pojkar med språkstörning. Antalet barn varierar något mellan studierna beroende på att inte alla barn deltog i alla delundersökningar.

Repetition av nonord

En faktor som är direkt kopplad till barnets språkförståelse är det auditiva minnet. Ett sätt att mäta barnets auditiva minne för språkliga ljudstrukturer är genom repetition av s.k. nonord, det vill säga ord som saknar betydelse. Till skillnad från repetition av ord kan man vid nonordsrepetition inte ta hjälp av sitt lexikala minne. Uppgiften anses därför komma åt det fonologiska minnet, dvs. minnet för en språklig ljudstruktur. Förmågan att repetera nonord har man genom tidigare forskning funnit bl.a. vara kopplad till senare utveckling av ordförrådet. I Studie I fann vi att nonordsrepetition är betydligt svårare än repetition av ord för barn med språkstörning. Vi kunde vidare påvisa att kontextuella faktorer såsom nonordens betoningsmönster i hög grad påverkar förmågan att repetera nonord hos barn med språkstörning. Vi fann vidare ett starkt samband mellan förmågan att repetera nonord och språklig uttrycksförmåga framför allt gällande ljudsystemet. Nonordstestens utformning samt analysförfarande är kritiskt vid bedömning av barn med språkstörning. Vi tror att repetition av nonord kan användas som screeningtest vid språktestning och att det utgör ett material som inte är beroende av språklig erfarenhet.

Berättande

Den narrativa förmågan, dvs. förmågan att förstå och producera en berättelse i tal och skrift, är en annan aspekt av språklig förmåga som är betydelsefull, särskilt under skolåren. Att formulera en berättelse innebär stor belastning på barnets bearbetningsförmåga. Varje mening ska formuleras grammatiskt korrekt med ord som mobiliseras från minnet. Meningarna ska dessutom ordnas i en logisk följd efter varandra och relateras till ett centralt tema. Dessutom ska barnet samtidigt läsa av lyssnarens reaktioner. Resultaten i Studie II påvisade att den grammatiska strukturen av de språkstörda barnens språk var relativt mer avancerad under berättande jämfört med samtal. Vidare fann vi att det förekom ett större antal tvekljud under berättande än under samtal men att barnen uttryckte sig i längre meningar under berättande jämfört med samtal. Det är av kliniskt värde att vid logopedisk bedömning av spontantal även låta barnet berätta och inte bara samtala, eftersom mycket information om barnets språkliga förmåga kan avslöjas genom en sådan uppgift. Berättande har tidigare inte varit en naturlig del av den diagnostiska traditionen hos logopeder. I Studie II fann vi att det är möjligt att bedöma den språkliga strukturen av berättelser från barn med språkstörning så tidigt som i femårsåldern. Resultaten från Studie II visade att det också är möjligt att kartlägga avvikelser gällande den innehållsmässiga strukturen i en berättelse. Vi fann att barnen organiserade innehållet i sina berättelser på ett icke-åldersadekvat sätt. Vidare fann vi att förmågan att strukturera en berättelse innehållsmässigt är kopplad till barnets nivå av språkförståelse. De barn som hade problem med språkförståelsen tenderade att inkludera information i sina berättelser som inte bedömdes som relevant för lyssnaren. En tolkning av detta resultat är att dessa barn har svårt att ta lyssnarens perspektiv och att förstå vad som förväntas av dem. För en fördjupad analys av sådana aspekter krävs metoder som inkluderar ett mer dialogiskt perspektiv. Vidare kan träning att höja barnens medvetenhet om berättelsers struktur ingå i språklig behandling och utgöra en del i förberedelsen för senare läs- och skrivinlärning.

Förståelse av bildspråk

Barn med nedsatt språkförståelse har ofta en bristande förmåga att sätta sig in i hur en annan människa tänker och känner, sk. theory of mind. Detta leder till att andra människors perspektiv och intentioner missförstås, vilket i sin tur leder till att barnet har svårt att fungera i interaktion med andra. Resultaten i Studie IV visar att förmågan att ta en annan persons perspektiv är kopplad till förmågan att förstå bildspråk, t.ex. 'att lägga på ett kol'. Ett sådant sätt att uttrycka sig är vanligt förekommande i barnlitteratur samt hos förskollärare och lärare, vilket ytterligare belastar den kommunikativa förmågan hos barn med språkstörning. Förutom en koppling mellan theory of mind och förmågan att förstå bildspråk, fann vi också en koppling mellan resultaten på semantisk-lexikala test och förståelse av bildspråk. Om ett barn har svårigheter att tolka bildspråksuttryck kan det alltså antingen bero på svårighet med perspektivtagande eller brister i den semantisk-lexikala förmågan.

Bildbenämning

I Studie V undersöktes förmågan att snabbt benämna en bild. Att mobilisera ett ord snabbt är en central aspekt av förmågan att formulera en berättelse, att fungera i samtal och även för läsinlärningen. För att kunna mäta benämningshastighet har vi skapat en datoriserad procedur. Resultaten visar att benämningshastigheten vid bildbenämning ökar då man ger barnet en kontext, dvs. en rammening. Vidare fann vi att de barn som hade hjälp av den språkliga kontexten var de som, relativt sett, hade goda resultat på en del av de andra verbala deltesten som var inkluderade i studien. Benämningshastigheten var inte kopplad till något av de icke-verbala deltest som var inkluderade, inte ens till de test som inbegriper en tidskomponent. Resultaten pekar mot en begränsad språklig bearbetningskapacitet och inte en generell begränsning i bearbetningsförmåga hos barnen som ingick i studien. Vi bedömer det datoriserade benämningstestet som ett potentiellt värdefullt instrument för bedömning av benämningshastighet hos barn med språkstörning.

Forskningsresultaten i avhandlingen kan bidraga med en ökad kunskap om olika manifestationer av språkstörning i förskoleåldern. Detta kan i sin tur leda till ett bättre diagnosförfarande samt förbättrade behandlingsmetoder för dessa barn.

Teorin om begränsningar i bearbetningsförmåga är tilltalande eftersom den kan appliceras på många sätt vad gäller kognitiva processer. Emellertid behövs fortsatta studier och vi måste därför utveckla bedömningsinstrument som inbegriper dynamiska aspekter av språklig bearbetning såsom hastighet, tvekfenomen, och kontextuellt inflytande. Traditionellt har man inom logopedin haft ett relativt intraindividuellt, monologistiskt perspektiv. För att bättre kunna ta hänsyn till kontextu
Originalspråkengelska
KvalifikationDoktor
Tilldelande institution
  • Logopedi, foniatri och audiologi
Handledare
  • [unknown], [unknown], handledare, Extern person
Tilldelningsdatum1999 maj 18
Förlag
StatusPublished - 1999

Bibliografisk information

Defence details

Date: 1999-05-18
Time: 10:15
Place: Segerfalkssalen, Wallenberg Neurocentrum, Sölvegatan 17, Lund

External reviewer(s)

Name: Kamhi, Alan G
Title: Professor
Affiliation: School of Audiology and Speech- Language Pathology, University of Memphis, Memphis TN, USA

---

Ämnesklassifikation (UKÄ)

  • Övrig annan medicin och hälsovetenskap
  • Oto-rino-laryngologi

Fingeravtryck

Utforska forskningsämnen för ”Language Processing and Contextual Influence. A study of Swedish preschool children with language impairment.”. Tillsammans bildar de ett unikt fingeravtryck.

Citera det här