Liv I kyrkan (Life in the church): Final Repprt

Målet med detta projekt var att studera hur tre församlingar i tre kyrkliga miljöer – Odarslövskyrka (Torns församling), Ignaberga nya kyrka (Hässleholms församling), och Östra Nöbbelövs kyrka (Simrishamns församling) i Lunds stift – skulle kunna utveckla sina kyrkliga miljöer för egen del och i samverkan för att öka tillgängligheten till de kyrkliga miljöerna och utveckla dem till meningsfulla användningsområden för människor i den lokala omgivningen. Projektet uppnådde sitt mål genom att arbeta med etnografiska metoder och kollaborativ etnologi samt studier av arkitektonisk design. Forskargruppen genomförde fältarbete (inkluderande deltagareobservationer och intervjuer med medlemmar från kyrkorna och deras lokalsamhällen) i var och en av de tre församlingarna. Som en del av detta samverkansarbete har projektets resultat under hösten 2023 delats med medlemmar i Lunds stift samt medlemmar i Torns och Hässleholms församlingar. Detta har skett genom presentationer och seminarier på plats i församlingarna. Feedback och förslag som forskningsgruppen har fått från dessa samarbetsmöten har inkluderats i denna slutrapport.

Individer vi pratat med från Simrishamn berättade att de hade behov av konsertlokaler, replokaler, teaterlokaler, och en större konferensanläggning. De såg gärna att Östra Nöbbelövs kyrkaskulle kunna användas och byggas om för att flexibelt möta dessa behov, men de upplevde att de lokala politikerna saknade intresse i frågan. Det saknades ekonomiska resurser för att göra anpassningen av kyrkan till andra funktionsdugliga lokaler.

Odarslöv ligger nära två stora “Big Science” forskningsanläggningar och den nya växande stadsdelen i Lund, Brunnshög. Förslag som diskuterades hos Odarslövs församling var att bygga om den till ett vandrarhem, kafé, besökscentrum eller en seminarielokal.

Alla tre kyrkobyggnaderna har har potential att få nytt liv. Ignaberga nya kyrka är öppen och används igen efter att ha varit stängd i decennier. Den renoverades för att åter kunna användas för gudstjänster och konserter. Paradoxalt nog, av de tre kyrkorna som ingår i detta projekt, är detta den kyrka som för närvarande verkar ha minst potential att utvecklas i den utsträckning som vi föreslår, det vill säga att den ska användas för gudstjänster men också fler konserter, sammankomster, visning av sportevenemang etc. Inga större investeringar krävs då kyrkan redan är iordningställd. Östra Nöbbelöv och Odarslöv är mer riskfyllda projekt som innebär större satsningar på att bygga om kyrkorna för nya ändamål.

Men ombyggnad och återbruk av själva kyrkorummen är kanske inte den största utmaningen som Svenska kyrkan står inför. Inget av de alternativ vi skissar upp här lär lyckas utan att Svenska kyrkan först tänker igenom vad dess roll är och kan vara i det svenska samhället i framtiden. Kyrkans roll som en plats för tro, tröst och medkänsla kommer alltid att behövas. De förslag vi redovisar som baseras på undersökningar bland invånare i lokalsamhällena som finns runt kyrkorna tyder på att Svenska kyrkans organisation behöver inkludera nya yrkeskategorier av personal som antingen är anställda direkt av Svenska kyrkan eller på konsultbasis. Dessa inkluderar evenemangsansvariga som kan boka artister och skapa turnéprogram, fastighetsutvecklare, hotellförvaltare, fastighetsförvaltare som kan koordinera användningen av kyrkan av flera grupper på en regelbunden basis, och personer som kan skriva ansökningar för finansieringsbidrag. Samtidigt är det, som vi har antytt i rapporten, nödvändigt att inse att återbruk av kyrkorna i fråga involverar (eller kan involvera) många fler intressenter än bara kyrkan. Här innefattas Länsstyrelsen, regionala museer, kommuner, andra civila organisationer som hembygdsförbund, företag, samt lokala medborgare som inte är engagerade i kyrkan, för att nämna några.

Kategorien fastighetsförvaltare eller fastighetssamordnare skulle kunna vara högst relevant för Östra Nöbbelöv med tanke på de behov som kartlagts genom våra undersökningar i lokalsamhället. Men det skulle vara mest effektivt om en förvaltare arbetade med att samordna aktiviteter i flera kyrkor. Det kan vara ett projekt som ägs och finansieras via Lunds stift eller genom Svenska kyrkan centralt. För att arbeta i dessa landsbygdssamhällen tror vi att det är viktigt att ha människor på plats för att tillgängliggöra kyrkorna. Vi rekommenderar en samordningsfunktion på stiftsnivå eller på centralkontoret (kyrkokansliet),och kanske någon befintlig personal som redan är involverad i kulturmiljöfrågorl, därutöver någon som kan bistå med praktiska göromål (som att låna ut nycklar och svara på frågor) på församlingsnivå. En enkel modell vi tittat på är hur kommuner i Sverige lånar ut sina gymnastiksalar på lokala skolor till ideella föreningar för idrott och andra aktiviteter.

Viktigast är dock att frågan om hur kyrkor kan användas på mer inkluderande, demokratiska och aktiva sätt måste vara en fråga som ägs av någon centralt placerad högt upp i Svenska kyrkans hierarki. Det vill säga att det måste finnas någon, i ledande position inom Svenska kyrkan, som har i uppdrag att arbeta för att hitta nya användningsområden för kyrkliga miljöer och sträva efter att göra dem mer tillgängliga för människor i lokalsamhällena där kyrkorna finns. Lunds Stift och de församlingar vi har studerat saknar resurser att göra detta på egen hand. Vad vi har sett under projektets gång är att intresset för frågan om hur kyrkorkan användas på nya sätt både har stigit och minskat med tiden. Intresset har ofta varit bundet till ett fåtal individers engagemang och intressen, och när dessa människor har gått vidare till andra jobb, eller gått i pension, har frågan svalnat, aktiviteten minskat och till slut stagnerat. Utvecklande ledarskap är avgörande för att nya och innovativa sätt skall kunna implementeras och praktiskt genomföras i hela Sverige

Med någon som bär ansvaret att utveckla nya användningsområden för kyrkor i Svenska kyrkans regi är även frågan om finansiering avgörande. KAE-resurser i dess nuvarande form räcker inte. Den som får i uppdrag att ta fram nya användningsområden för kyrkor kommer också att behöva arbeta för att finna finansiering utanför Svenska kyrkan, samt leda framtida diskussioner om hur resurser kan omfördelas inom Svenska kyrkan. Detta är inte ett problemspecifikt för Svenska kyrkan, utan ett problem som är mer allmänt förekommande i förhållande till kulturhistoriska byggnader i Sverige. Det finns för närvarande en brist på hållbara finansiella modeller för att bevara och återupprätta materiella kulturarv genom att ge dem nya användningsområden. Här behövs mer forskning och det kan vara av intresse att titta på andra länders exempel, däribland Danmark som har Realdania och andra stora fonderocgfinansiärer som investerar i det byggda kulturarvet.