Metall och arbetsmiljöfrågorna 1975-2005

Under 1970-talet genomfördes en rad förändringar i lagar och avtal som berörde arbetsmiljöns område. Ett arbetsmiljöavtal slöts mellan LO, SAF och PTK 1976. Skyddsombudens ställning stärktes 1973 genom förändringar i arbetarskyddslagen, och under 1978 infördes en helt ny arbetsmiljölag med ett vidgat arbetsmiljöbegrepp som även inkluderade den psykosociala arbetsmiljön. Året dessförinnan kom en ny lag om arbetsskadeförsäkring.
På 1990-talet ändrades villkoren. SAF sade upp arbetsmiljöavtalet 1991 och två år senare slopades de statliga bidragen till företagshälsovården.
Även arbetsmiljölagstiftningen ändrades 1991 med föreskrifter om att arbetsgivarna skulle utöva internkontroll. Två år senare ändrades arbetsskadebegreppet i arbetsskadeförsäkringen och ersättningsnivån sänktes samtidigt som en karensdag infördes. Stora förhoppningar ställdes till den 1991 inrättade arbetslivsfonden som skulle avsätta medel till arbetsmiljöarbete och rehabilitering. Fondens verksamhet avvecklades under 1995, men en del av den fördes in i Arbetslivsinstitutet (ALI) som bildades samma år. Även Arbetsmiljöinstitutet och Institutet för arbetslivsforskning gick upp i ALI. Det nya institutet ägnade sig åt en rad forskningsuppgifter om arbetslivet, men i direktiven ingick också att de skulle innefatta frågor om hälsa och ohälsa. Hösten 2006 drev den nytillträdda borgerliga regeringen igenom att ALI skulle läggas ned, ett beslut som möttes med stark kritik.
Alla dessa förändringar har påverkat villkoren för det fackliga arbetet på arbetsmiljöns område. Under perioden har också arbetsmarknaden förändrats genom bland annat bemanningsbranschens framväxt, outsourcing, downsizing, just-in-time och lean production. Till detta kommer konsekvenserna av EU-inträdet. Den fackliga reaktionen kan sammanfattas med ett citat från en före detta arbetsmiljöombudsman på Metall:
”Nu står vi här, med en drastiskt ändrad maktbalans på arbetsmiljöområdet, med försämrad avtalsförsäkring, demonterad företagshälsovård, nästan inget förebyggande arbetsmiljöarbete, uppsagt arbetsmiljöavtal, avlövad arbetsmiljöforskning och en arbetsskadeförsäkring som är ett hån mot alla arbetsskadade”. (Rolf Ählberg, Arbetarskydd 2001:4).
Syftet med detta paper är att diskutera hur ovanstående förändringar påverkat Svenska Metallindustriarbetareförbundets arbete med arbetsmiljöfrågorna. Jag redogör bland annat för vad de betytt för arbetsmiljöarbetets organisation. Jag uppmärksammar också kampanjen för det Goda Arbetet och förbundets åtgärder när det gäller problemet med belastningsskadorna.