Parenting in screen times: Negotiations, practices and experiences in everyday family life

Avhandlingen handlar om samtida föräldraskap och skärmtid. Skärmtid används ofta i vardagligt språkbruk för att beteckna aktiviteter på och kring skärmteknologier, men det har även blivit ett fenomen som ofta beskrivs i termer av konfrontation, osäkerhet och frustration i hemmet (Livingstone & Blum-Ross 2020; Sandberg et al. 2024a). Föräldrar förväntas hantera och kontrollera deras barns skärmanvändning i familjens vardagsliv, vilket ofta leder till ökad stress och påfrestningar. Barn ses ofta som särskilt sårbara, vilket inkluderar deras skärm- och medieanvändning (Lafton et al. 2023). Samtidigt består vardagslivet av rutiner och alldagliga sammanhang (Bausinger 1984), en plats för att helt enkelt leva sitt liv. Föräldrar ses navigera denna rutinmässiga vardag utifrån sina egna perspektiv och livserfarenheter, vilket gör deras erfarenheter unika. Den subjektiva upplevelsen inom denna intersubjektiva livsvärld (Schütz & Luckmann 1973) är central i denna studie, vilken ämnar att förstå hur föräldrar förhandlar, upplever och hanterar sina familjers skärmtid i vardagslivet.

Även om skärmtid är ett kritiserat begrepp, förstås det i denna avhandling så som det används i vardagligt bruk, och hur föräldrarna själva gör begreppet meningfullt. Genom semistrukturerade intervjuer med totalt 35 föräldrar boende i Sverige undersöks föräldrarnas vardagsliv. Det centrala teoretiska ramverket bygger på Alfred Schütz’ (1970; Schütz & Luckmann 1973) sociala fenomenologi, David Morgans (2011) syn på föräldraskap som något som ständigt "görs" i praktiker, Hilary Putnams (1990) argument kring moral, samt ideal och normer kring samtida föräldraskap, främst baserat på Sharon Hays’ (1996) och Frank Furedis (2008) resonemang kring ”intensivt föräldraskap” och ”paranoid parenting”.

Analysen i avhandlingen visar hur föräldrar engagerar sig i olika moraliska förhandlingar kring skärmtid, där de förhåller sig till fenomenet på sätt som är subjektiva (deras egen kunskap, erfarenhet och praktiker), intersubjektiva (deras barn, andra föräldrar och skiftande vardagskontexter) och "horizonal" (baserat i bergepp kring livsvärldens horisonter, såsom statliga rekommendationer och offentliga diskurser kring skärmtid). Föräldrarna visar sig acceptera att medier nu är en integrerad del av vardagen, och ägnar såg åt "rutiniseringsarbete" (routinization work), där de försöker integrera skärmtid i vardagen, bland alla andra rutiniserade vardagsaktiviteter. Skärmtid får på det sättet särskilda betydelser – ibland försöker föräldrarna ”naturliggöra” fenomenet och göra det mindre synlig i vardagen, medan andra gånger förblir det ett område för konflikt. Detta skapar ambivalenta och paradoxala föreställningar kring hur skärmtid faktiskt passar in i föräldrarnas livsvärldar.

Dessa förhandlingar reproducerar ofta ideal kring samtida föräldraskap, som är starkt barnfokuserat (särskilt med fokus på hälsa och barns utveckling), och för med sig många osäkerheter och tvivel kring vad som är det ”bästa” föräldraskapet. Samtidigt visar vissa föräldrar motstånd mot dessa ideal, även om de fortfarande förhåller sig till dem. I en svensk kontext bidrar studien till den existerande empiriska forskningen om föräldrar och skärmtid inom medie- och kommunikationsvetenskap (se Blum-Ross & Livingstone 2018; Jeffrey 2021a; Willett 2023; Sandberg et al. 2024a; 2024b), och tillför samtidigt ytterligare dimensioner av moral, praktik och samtida föräldraideal till denna.