Physical activity and breast cancer. Risk, survival and perceived energy.

Bidragets översatta titel : Fysisk aktivitet och bröstcancer: Risk, överlevnad och upplevd energi

Forskningsoutput: AvhandlingDoktorsavhandling (sammanläggning)

204 Nedladdningar (Pure)

Sammanfattning

Fysisk aktivitet är en hälsofrämjande livsstilsfaktor som minskar risken för flera kroniska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ 2, depression och vissa typer av cancer. En av cancerformerna där risken minskas är bröstcancer som är den vanligaste cancern hos kvinnor, i Sverige insjuknar ungefär 7 500 kvinnor per år. Bröstcancer kan delas in i olika subgrupper som till viss del styr behandlingen, indelning sker exempelvis baserat på tumörens hormonkänslighet men också baserat på kvinnans menopausalstatus. Den primära behandlingen vid bröstcancer är vanligtvis operation, ibland i kombination med cytostatika och/eller strålbehandling. Biverkningar vid framför allt cytostatikabehandling är oftast besvärande och cancerrelaterad fatigue (trötthet) brukar förvärras mot slutet av behandlingsperioden. Det finns idag vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet och undvikande av långvarigt stillasittande är faktorer som kan minska risken för bröstcancer. Däremot är kunskapen något bristfällig avseende om dessa samband ser likadana ut för pre- eller postmenopausal bröstcancer, de studier som finns tyder på att det finns skillnad, men de är inte helt samstämmiga. Också efter bröstcancerdiagnos finns det vetenskapligt belägg för att regelbunden fysisk aktivitet och träning är av godo, exempelvis så minskar behandlingsbiverkningar såsom cancerrelaterad fatigue, nedsatt kondition och muskelstyrka, oro och försämrad livskvalitet. Studier har också visat att det finns ett samband mellan fysisk aktivitetsnivå och överlevnad. Trots det är många kvinnor mindre fysiskt aktiva efter att de fått bröstcancer jämfört med före diagnos, en av anledningarna till det är just trötthet och andra behandlingsbiverkningar. Emellertid finns det väldigt lite kunskap om hur biverkningarna upplevs direkt efter ett enstaka träningspass, förbättrad förståelse för det, skulle kunna leda till ökad motivation till träning både under och efter behandlingsperioden. I det första arbetet studerade vi om yrke med mycket stillasittande var associerat med risken att få bröstcancer och om det skiljde sig åt för bröstcancer som debuterade före 55 års ålder eller efter. Vi använde oss av ett frågeformulär som besvarats av drygt 29 500 sydsvenska kvinnor 1990–92 (MISS-kohorten). Frågeformuläret innehöll bland annat frågor om deras yrken, från första och fram till nuvarande vid formulärets ifyllnad. Kvinnorna delades in i tre grupper beroende på vilka yrken de haft: (1) de som endast haft yrken med mycket stillasittande, (2) de som haft blandade yrken, både stillasittande och icke stillasittande och (3) de som endast haft icke stillasittande yrken. Via cancerregistret inhämtades data avseende vilka som fått bröstcancer efter enkäten och fram till december 2013. Därefter undersöktes sambandet mellan stillasittande arbete och risken att få bröstcancer. Resultatet visade att kvinnor som endast hade haft stillasittande yrken hade en riskökning med 20% jämfört med de som haft en blandning eller endast icke stillasittande yrken. Vid beräkningar med indelning efter ålder hade kvinnor yngre än 55 år en riskökning med 54%, medan de äldre inte hade någon ökad risk (Studie I). I delarbete II och III undersökte vi hur självrapporterad energi, stress, illamående och smärta förändrades direkt efter ett träningspass under cytostatikabehandling. Studierna var tilläggsstudier till PhysCan träningsstudie. Alla 57 kvinnor som deltog i studie II och III fick cytostatika som tilläggsbehandling till operation. Behandlingen gavs uppdelad på sex behandlingscykler, en cykel bestod av 21 dagar, och behandlingen gavs som intravenösa dropp dag 1 i varje cykel. Deltagarna besvarade enkäter före och efter träningspassen (konditionsträning och styrketräning) som de deltog i via Phys-Can. I det andra delarbetet undersökte vi upplevelsen av träning som utfördes under den första veckan i en behandlingscykel. Resultatet visade att energi ökade och illamående minskade efter ett träningspass oavsett om det bestod av konditionsträning eller styrketräning. Stress minskade efter styrketräning, men inte efter konditionsträning. Energin ökade mest när den var som lägst före träning medan stressen minskade mest när den var som högst före träning. Smärta rapporterades av så få deltagare att analyser inte var meningsfulla (studie II). I det tredje delarbetet undersökte vi upplevelsen av träning vid fyra olika mättillfällen under cytostatikabehandlingen för att se om upplevelsen skiljde sig åt beroende på om det var i början eller i slutet av en behandlingscykel alternativt i början eller slutet av hela behandlingsperioden. Resultatet visade att energi ökade vid alla fyra mättillfällena och ökningen var precis som i studie II störst när nivån var som lägst före träning. Stress minskade efter träningen i början av behandlingsperioden, mest när den var som högst före träning. Illamående och smärta förändrades inte vid något av mättillfällena (studie III). I det fjärde delarbetet studerade vi om fysisk aktivitet efter bröstcancerdiagnos var associerat med överlevnad. Åttahundrafyrtiosju kvinnor som deltog i MISS-kohorten fick bröstcancer efter att de besvarat det första frågeformuläret (1990–92) och före ett uppföljningsformulär (2000–02 eller 2010–12). Frågor om fysisk aktivitetsnivå besvarades i uppföljningsformulären. Via befolkningsregistret och dödsorsaksregistret inhämtades data avseende dödsfall fram till april 2016. Samband mellan fysisk aktivitetsnivå (sju olika nivåer) och överlevnad undersöktes. Resultatet visade att kvinnor med högst fysisk aktivsnivå hade 71% bättre överlevnad jämfört med dem med lägst aktivitetsnivå. När beräkningar gjordes indelat efter ålder såg vi bara förbättringen hos kvinnorna som var 55 år eller äldre vid diagnos. Denna avhandling har fördjupat kunskapen avseende stillasittande och bröstcancerrisk, samt fysisk aktivitet efter diagnos och överlevnad, och skillnader i dessa samband beroende på ålder vid diagnos. Avhandlingen har också tillfört ny kunskap om upplevd energi, stress, illamående och smärta direkt efter ett träningspass under cytostatikabehandling för bröstcancer. Denna nya kunskap kan gagna patienter genom att ge ökad motivation för fysisk aktivitet och träning även när tröttheten periodvis kan kännas som ett hinder.
Bidragets översatta titel Fysisk aktivitet och bröstcancer: Risk, överlevnad och upplevd energi
Originalspråkengelska
KvalifikationDoktor
Tilldelande institution
  • Institutionen för kliniska vetenskaper, Lund
Handledare
  • Tornberg, Åsa, handledare
  • Olsson, Håkan, Biträdande handledare
  • Sjövall, Katarina, Biträdande handledare
  • Wagner, Philippe, Biträdande handledare
Tilldelningsdatum2020 sep. 18
UtgivningsortLund
Förlag
ISBN (tryckt)978-91-7619-946-6
StatusPublished - 2020

Bibliografisk information

Defence details
Date: 2020-09-18
Time: 09:00
Place: Konferensrummet, Avdelningen för medicinsk strålningsfysik, Kampradhuset, Barngatan 4, Skånes universitetssjukhus i Lund
External reviewer(s)
Name: Wennberg, Patrik
Title: Associate Professor
Affiliation: Umeå University

Ämnesklassifikation (UKÄ)

  • Sjukgymnastik

Fingeravtryck

Utforska forskningsämnen för ”Fysisk aktivitet och bröstcancer: Risk, överlevnad och upplevd energi”. Tillsammans bildar de ett unikt fingeravtryck.

Citera det här