Politisk musik. Dmitrij Sjostakovitj, Macbeth och Babij Jar

I Stalins Sovjetunionen medförde den statliga kulturpolitiken ibland bokstavligen livsfarliga attacker på författare, konstnärer och kompositörer. Kända dödsoffer under 1930-talets terror var författaren Osip Mandelsjtam och teaterregissören Vsevolod Mejerhold. Kompositören Dmitrij Sjostakovitj var en av huvudpersonerna inom musiklivet i denna våldsamma kulturpolitik. Hans namn förknippas både med Shakespeares tragedi Macbeth och med Förintelsen, genom operan Lady Macbeth från Mtsensk från 1930-talet och den trettonde symfonin, som är tillägnad minnet av Babij Jar, från början av 1960-talet. Sjostakovij utsattes också för kulturpolitisk kritik mellan dessa båda händelser i samband med Andrej Zjdanovs kampanj för socialistisk renlärighet inom konstarterna i slutet av 1940-talet. Detta till trots blev Sjostakovitj mot slutet av sin karriär en uppburen, officiellt erkänd sovjetkonstnär. Sjostakovitjs öde och hans musik är produkter av det fruktansvärda tjugonde århundradet. Det öde som musiken har vederfarits visar att den blev en del av den politiska verkligheten, av kampen om makten, ett medel i dess strävan efter legitimitet hos en totalitär regim. Mot slutet av sin levnad uppträdde och uppfattades personen Sjostakovitj som en företrädare för denna regim. Men hans musik upplevdes då av samma publik inom och utanför Sovjetunionen sedan länge som högst värdefulla inslag i den tragiska krönikan om både det judiska och det ryska folket.