Projekt som det politiska samverkanskravets uppsamlingsplatser: en studie av Malmö stads projektverksamheter

Många studier har visat på svårigheten att hantera komplexa, gränsöverskridande problem i kortsiktig projektform; likväl fortsätter politikens projektifiering. I denna artikel genomförs en empirisk studie av Malmö stads projektverksamheter i syfte att undersöka förändrande och stabiliserande effekter av projekt. Ett vidare syfte är att utveckla den statsvetenskapliga förståelsen av den ökade användningen av projekt inom offentlig sektor. Dels genomförs en metastudie byggd på 30 utvärderingar; dels genomförs tre kortare fallstudier. Artikeln visar att projekt sällan implementeras i ordinarie verksamhet, men ofta ger upphov till nya projekt. Detta leder till att projekt blir relativt stabila uppsamlingsplatser för verksamheter, vilket tydliggörs när särskilda organisationer skapas med syftet att hantera projekt. Denna relativa stabilitet kan förstås utifrån motsättningen mellan olika logiker: en systemlogik (styrd av externa finansiärer) inriktad på det kontinuerliga skapandet av nya projekt; en politisk logik som har behov av att demonstrera utvecklingsinriktad samverkan; samt en organisationslogik som är inriktad på förutsägbarhet, och som därmed tenderar att stöta ifrån sig temporära organisationsformer. En slutsats är att det inte i första hand är projektformen som är problematisk, men att den tenderar att leda till byråkratisering eftersom lokala beslutsfattare inte tar ansvar för utvecklingen.