Public talk on personal troubles: A study on interaction in radio counselling

Denna doktorsavhandling undersöker samtal om personliga problem i mötet med en specialist i radio. I synnerhet handlar studien om den dynamiska process då förståelse skapas – när upplevelser av personliga bekymmer förklaras och definieras som problem av särskilda slag. Denna meningsskapande process undersöks i detalj så som den utspelar sig i dialoger i radio och mellan programdeltagare och radiolyssnare.
Ett samtal mellan en specialist och en hjälpsökande i radio är en kombination av en professionell konsultation och mediakommunikation. Samtalet syftar till att ge professionell hjälp till en person som aktivt söker den (en inringare till programmet). Samtidigt produceras samtalet för radiolyssnare och ska därför vara informativt, kanske underhållande, eller åtminstone intressant för den bredare publiken. Denna utmanande kombination, där den professionella hjälpen ska vara relevant för många fler än bara den hjälpsökande, formar samtalet och hjälpen på ett visst sätt. Studien undersöker hur psykoterapeutisk hjälp utformas och anpassas till en radiokontext och har karaktären av såväl rådgivning (personlig vägledning) som psykoterapeutiskt samtal (utforskning av tankar och känslor) och allmän upplysning (vägledning för allmänheten).
Avhandlingen bygger på offentligt tillgängliga inspelningar av programmet Radiopsykologen, som sänds i Sveriges Radio på P1, och radiolyssnarnas kommentarer på programmets websida. Programmet är utformat som en halvtimmes telefondialog mellan en psykoterapeut och personer som söker hjälp med olika slags livssvårigheter och besvärliga upplevelser såsom ensamhet, oro, långvarig sorg och relationsproblem. I denna studie analyseras programavsnitt från 2014 och 2015 samt lyssnarnas kommentarer med syftet att undersöka (1) hur förståelse av personliga problem växer fram steg för steg under radiosamtalens gång, och (2) på vilket sätt radiolyssnare kan involveras i denna meningsskapande process. Analysen utgår ifrån ett konversationsanalytiskt tillvägagångssätt i kombination med insikter hämtade från närstående forskningsinriktningar som kategoriseringsanalys och diskursiv psykologi.
Avhandlingen består av fyra empiriska artiklar och en sammanfattning, en så kallad kappa. I de tre första artiklarna zoomas in samtalen mellan radiopsykologen och inringare in för att upptäcka hur samtalsparterna resonerar om inringarnas bekymmer i just den här specifika situationen – ett psykoterapeutiskt samtal på radio. I den fjärde artikeln studeras lyssnares kommentarer på programmets websida där lyssnarna sätter sina egna upplevelser och problem i relation till inringarnas berättelser i radio. Resultaten som rapporteras i artiklarna, sammanfattas och diskuteras vidare i kappan. Radiopsykologen framstår som ett program med potential att erbjuda personlig hjälp till både inringare och de lyssnare som kan relatera till inringarnas problem. Programmet bidrar också till att formulera allmänhetens föreställningar om vad som kan anses vara ett personligt problem och hur det kan (och ibland bör) hanteras.
I den psykoterapeutiska form av radiorådgivning som uppstår i programmet, verkar problemformuleringsprocessen ha en rad distinkta drag. Till exempel skiljer den sig från kategoriseringspraktiker – det vill säga klassificeringar av klienter enligt förutbestämda typiska fall (t.ex. medicinska diagnoser eller lagstiftningsparagrafer) – som kännetecknar andra institutionella sammanhang såsom inom rättsväsendet, medicin och socialt arbete. I likhet med mer konventionella varianter av rådgivning och psykoterapi, formuleras inringarnas problem i Radiopsykologen på ett mer individuellt sätt för att förse inringarna med nya perspektiv och betydelser som är personligt meningsfulla och som därför inte kan vara bestämda på förhand utan behöver sökas individuellt i en dynamisk dialog.
Studien visar även att och på vilket sätt samtal om personliga problem är kulturellt präglade. Både tolkningsresurser som framkallas i samtalen (t.ex. åldersrelaterade förväntningar) och samtalsformat (t.ex. ett möte med en psykoterapeut) avspeglar en historisk och kulturell bild av hur personliga bekymmer kan förstås och hanteras.