Recovery from Breast Cancer: Investigating the role of resilience in breast cancer survivorship

Bröstcancer är vanligt förekommande bland kvinnor, en av tio kvinnor får en bröstcancerdiagnos under sin livstid. Upplevelsen av bröstcancer är en komplex process, som innebär ett flertal sammanlänkade stressfulla händelser. Det är därför tydligt att sättet personen reagerar på sådana stressorer kan ha en betydande påverkan på både fysisk och psykisk hälsa. Resiliens är ett konstrukt som innefattar en positiv anpassning till skadliga händelser, och har visat sig vara associerat med både fysiska och mentala hälsorelaterade utfall bland bröstcancerpatienter och överlevare av bröstcancer. Trots detta är resiliens ett komplex konstrukt som i tidigare forskning har varit bristfälligt operationaliserat. Vidare, finns det i forskningen begränsad kunskap kring hur resiliens förändras över tid, hur dessa förändringar förhåller sig till återhämtningsprocessen, och bröstcanceröverlevares levda erfarenheter relevanta för resiliens. Den föreliggande avhandlingen syftar till att adressera dessa kunskapsluckor. Det övergripande syftet är att bättre förstå vilken roll resiliens spelar i återhämtning från bröstcancer. Det huvudsakliga syftet med Studie I var att klargöra faktorstrukturen av the Connor-Davidson Resilience Scale (CD-RISC), det mest använda instrumentet för att mäta resiliens, och att utvärdera dess diskriminanta och prediktiva validitet i en svensk icke-klinisk kontext. Syftet med studie II var att undersöka om resiliens förändras från tidpunkten då bröstcancerdiagnosen ställs, till efter behandling, och huruvida förändring i resiliens medierar eller modererar fysisk och psykisk hälsorelaterad återhämtning från bröstcancer. Studien syftade även till att identifiera biopsykosociala riskfaktorer för sämre eller långsam återhämtning. Studie III syftade till att undersöka levda erfarenheter relevanta för resiliens bland bröstcanceröverlevare.
Studie I indikerade att den endimensionella modellen av CD-risk med 22 items bör bibehållas. Studien indikerade även att faktorer kopplade till religion och spiritualitet inte har betydelse för resiliens i den undersökta kontexten. Studie I fann att CD-RISC har god diskriminant validitet, resiliens är ett separat konstrukt från emotionsreglering. Vidare fann studien att instrumentet hade god prediktiv validitet, då det predicerade fysisk och mental hälsorelaterad livskvalitet, efter kontroll för hälso- och sociodemografiska faktorer. Studie II fann att resiliens var associerat med både psykisk och fysisk hälsorelaterad livskvalitet bland bröstcancerpatienter över tid. Resiliens förändrades däremot inte på ett substantiellt sätt över tid, och återhämtningsprocessen kunde därmed inte förklaras av förändringen i resiliens. Patienter med högre grad av resiliens hade inte en snabbare återhämtning över tid. Dock fann studien att resiliens var en skyddande faktor, särskilt för mental hälsa vid diagnostillfället. Studie II identifierade även en rad kliniska och sociodemografiska faktorer som kan utgöra riskfaktorer för försämrad återhämtning, där de mest noterbara var ER-negativa och HER2-positiva tumörer, mer framskriden cancer vid diagnostillfället, att få adjuvant kemoterapi, och lägre socioekonomisk status. Studie III identifierade tre betydelsefulla aspekter relevanta för resiliens bland bröstcancerpatienter. Att ha agens i relation till sin egen hälsa, sina behandlingsprocedurer, känslor, tankar, och sitt dagliga fungerande var en viktig aspekt av resiliens. Betydelsefulla andra spelar en komplex direkt och indirekt roll för resiliens inom kontexten av bröstcancer. Att konceptualisera bröstcancer som ett avslutat kapitel jämfört med att se det som något konstant, var en viktig aspekt av resiliens genom överlevandeskapet.
Sammantaget tyder studierna inkluderade i den föreliggande avhandlingen på att resiliens spelar en viktig roll i överlevandet av bröstcancer, med implikationer för inte bara psykisk, utan även fysisk hälsa. Interventioner som syftar till att stärka resiliens bland bröstcanceröverlevare kan fokusera på att öka agens och socialt stöd, samt att förändra uppfattningar kring bröstcancerns slutgiltighet.