Resistance Through Acting: Ambivalent Practices of the No Border Musical

I ett Europa där gränskontroller intensifieras och deportationer ökar ställer denna avhandling frågor om möjligheter till motstånd och aktivism genom teater. Den tar sin utgångspunkt i en deltagande etnografisk undersökning av No Border Musical.
No Border Musical skapades och sattes upp i Malmö under 2011–2013. Initiativet togs av personer kopplade till den lokala flyktingrättsrörelsen. Ungefär hälften av deltagarna hade sökt asyl i Sverige som ensamkommande flyktingbarn men fått beslut om utvisning. Resten av deltagarna var politiskt engagerade för en mer human och solidarisk flyktingpolitik och arbetade med att stötta papperslösa personer. Konsekvenser och erfarenheter av gränser, asylprocesser och ständigt hot om utvisning genomsyrade det dagliga livet för deltagarna i musikalen, och därmed också den ungefär två år långa arbetsprocessen. Musikalens ambition var att praktisera och iscensätta visioner om en annan värld i vilken pass eller nationalitet inte spelar någon roll. Med sitt syfte att protestera mot orättvisor, sin starka förankring i Asylgruppen i Malmö samt en ensemble bestående av icke-professionella skådespelare kan No Border Musical beskrivas som en community teater.
Eftersom delar av ensemblen levde under hot om utvisning villkorades musikalens arbete av det ständigt närvarande hotet om att när som helst avslöjas som papperslös och därmed riskera att deporteras. Detta ställdes på sin spets i musikalen då det handlade om att ta plats på scen i offentlighetens ljus. Det praktiska teaterarbetet karaktäriserades vidare av ambivalenser i form av spänningar och motstridigheter som utspelade sig i relationerna mellan deltagarna, mellan musikalens arbetsprocess och vision och statens migrationskontroll, samt som fanns inneboende i själva arbetet med att gestalta migrationsrelaterade erfarenheter på scen. Kategorier som medborgare/icke-medborgare, vit/icke-vit och vuxen/ungdom reproducerades och utmanades på samma gång.
Musikalen iscensatte konsekvenser och erfarenheter av migrationskontroll, samtidigt som föreställningen också åskådliggjorde möjligheter om en värld utan gränser. Att gestalta erfarenheter av migrationskontroll på scen innebar risk att förstärka bilden av flyktingar som offer samt föreställningen om uppehållstillstånd som något som bör förtjänas. Samtidigt ifrågasattes varför mobilitet är ett privilegium för enbart vissa och papperslösa karaktärer gestaltade rebelliskt motstånd mot migrationskontroll på scen.
I avhandlingen analyseras de vardagliga praktikerna; att repetera, organisera, mötas samt uppträda tillsammans som ambivalent commoning; ett ”gemenskapande” med ambivalenser. Commoning var inte enbart kopplat till musikalen utan omfattade också sociala aktiviteter utanför själva repetitionerna. Avhandlingen pekar på vikten av kontinuitet och relationsbyggande i en community teater som No Border Musical och begreppsliggör sådant arbete som översättningspolitik (politics of translation). Begreppet omfattar inte endast översättningen mellan olika språk, utan också mellan olika erfarenheter och positioner i relation till de ämnen som adresseras, i detta fall utvisningsbarhet, asylprocesser och gränser. Analysen av No Border Musical blottlägger en rad motsättningar, ambivalenser, men också möjligheter, i aktivism genom community teater och förhoppningen är att avhandlingen inspirerar till fortsatt engagemang och motstånd.