Sammanfattning
Popular Abstract in Swedish
Omkring hälften av alla kvinnor kommer någon gång efter 50 års ålder att drabbas av ett benbrott. Ett benbrott ger upphov till smärta, en risk för långvarig invaliditet och förtida död. Det är viktigt att försöka hitta dem som riskerar att drabbas, eftersom det möjliggör förebyggande behandling. Hur stor risken är att man drabbas av ett benbrott på äldre dagar beror framför allt på två saker, graden av benskörhet (osteoporos) och hur lätt man faller.
Den här studien startades för att försöka hitta bättre sätt att identifiera personer med stor risk för benbrott. Till studien rekryterades 1044 kvinnor från Malmö. Alla var 75 år gamla då studien påbörjades.
En ny ultraljudsapparat för undersökning av benmassan i fingrarna provades. Resultaten jämfördes med etablerade metoder, som ultraljud av hälen och röntgenteknik för att bestämma benmassan i höften och ryggen. Samstämmigheten med de etablerade metoderna var dålig. Ultraljudsundersökning av fingrarna kunde inte skilja mellan kvinnor som tidigare haft en fraktur och de som aldrig haft någon. Ultraljudsundersökning av fingrarna är förmodligen inte användbar för att hitta personer med förhöjd benbrottsrisk.
Effekten av fysisk aktivitet på benmassan hos äldre undersöktes. Det fanns ingen relation mellan tidigare aktivitetsnivå och benmassan vid 75 ålder. Den nuvarande aktivitetsnivån och muskelstyrkan hade hos dessa kvinnor ingen eller mycket liten betydelse för benmassan, till skillnad från kroppsvikten som var av stor betydelse för benmassan. Att ändra sin fysiska aktivitetsnivå som 75-åring har sannolikt mindre betydelse för benmassan än att försöka bibehålla sin vikt.
Den uppskattade, eller biologiska åldern, skiljer sig ofta från den egentliga åldern hos en äldre person. Vid studiens början uppskattades den biologiska åldern. Kvinnor med en hög biologisk ålder hade nedsatt balans och gångförmåga. Dessa kvinnor fick fler benbrott och avled i större utsträckning än övriga kvinnor under uppföljningstiden som varade mellan 3 och 6,5 år.
Vid den regelbundna omsättningen av benet utsöndras produkter till blodcirkulationen och urinen. Tio olika ämnen utsöndrade från skelettet analyserades. En förhöjd nivå av tre av dessa gav en förhöjd frakturrisk som var oberoende av benmassevärdet hos kvinnorna.
Att äldre personer med höftfraktur har D-vitaminbrist har ansetts bero på kopplingen mellan D-vitaminbrist och benskörhet, men det skulle också kunna beo på en koppling till sämre balans. Kvinnor med D-vitaminbrist hade sämre gångförmåga och balans i den här studien. Dessa kvinnor föll också oftare och fick fler frakturer än övriga kvinnor under uppföljningstiden.
Denna studie visar att tidigare fysisk aktivitet inte har någon betydelse för benmassan hos äldre kvinnor. En högre aktivitetsnivå hos äldre ger förmodligen inte någon större förbättring av benmassan. Att försöka bibehålla sin vikt, eller undvika viktnedgång är sannolikt bra för benmassan. En hög biologisk ålder innebär en hög benbrottsrisk. Kvinnor med förhöjda halter av ämnen som utsöndras från benet har en hög benbrottsrisk. Det finns en koppling mellan D-vitaminbrist, fall och frakturrisk. Kvinnor med en kombination av låg benmassa, förhöjda halter av vissa ämnen utsöndrade från skelettet och en hög biologisk ålder har en mycket förhöjd frakturrisk jämfört med övriga kvinnor.
Omkring hälften av alla kvinnor kommer någon gång efter 50 års ålder att drabbas av ett benbrott. Ett benbrott ger upphov till smärta, en risk för långvarig invaliditet och förtida död. Det är viktigt att försöka hitta dem som riskerar att drabbas, eftersom det möjliggör förebyggande behandling. Hur stor risken är att man drabbas av ett benbrott på äldre dagar beror framför allt på två saker, graden av benskörhet (osteoporos) och hur lätt man faller.
Den här studien startades för att försöka hitta bättre sätt att identifiera personer med stor risk för benbrott. Till studien rekryterades 1044 kvinnor från Malmö. Alla var 75 år gamla då studien påbörjades.
En ny ultraljudsapparat för undersökning av benmassan i fingrarna provades. Resultaten jämfördes med etablerade metoder, som ultraljud av hälen och röntgenteknik för att bestämma benmassan i höften och ryggen. Samstämmigheten med de etablerade metoderna var dålig. Ultraljudsundersökning av fingrarna kunde inte skilja mellan kvinnor som tidigare haft en fraktur och de som aldrig haft någon. Ultraljudsundersökning av fingrarna är förmodligen inte användbar för att hitta personer med förhöjd benbrottsrisk.
Effekten av fysisk aktivitet på benmassan hos äldre undersöktes. Det fanns ingen relation mellan tidigare aktivitetsnivå och benmassan vid 75 ålder. Den nuvarande aktivitetsnivån och muskelstyrkan hade hos dessa kvinnor ingen eller mycket liten betydelse för benmassan, till skillnad från kroppsvikten som var av stor betydelse för benmassan. Att ändra sin fysiska aktivitetsnivå som 75-åring har sannolikt mindre betydelse för benmassan än att försöka bibehålla sin vikt.
Den uppskattade, eller biologiska åldern, skiljer sig ofta från den egentliga åldern hos en äldre person. Vid studiens början uppskattades den biologiska åldern. Kvinnor med en hög biologisk ålder hade nedsatt balans och gångförmåga. Dessa kvinnor fick fler benbrott och avled i större utsträckning än övriga kvinnor under uppföljningstiden som varade mellan 3 och 6,5 år.
Vid den regelbundna omsättningen av benet utsöndras produkter till blodcirkulationen och urinen. Tio olika ämnen utsöndrade från skelettet analyserades. En förhöjd nivå av tre av dessa gav en förhöjd frakturrisk som var oberoende av benmassevärdet hos kvinnorna.
Att äldre personer med höftfraktur har D-vitaminbrist har ansetts bero på kopplingen mellan D-vitaminbrist och benskörhet, men det skulle också kunna beo på en koppling till sämre balans. Kvinnor med D-vitaminbrist hade sämre gångförmåga och balans i den här studien. Dessa kvinnor föll också oftare och fick fler frakturer än övriga kvinnor under uppföljningstiden.
Denna studie visar att tidigare fysisk aktivitet inte har någon betydelse för benmassan hos äldre kvinnor. En högre aktivitetsnivå hos äldre ger förmodligen inte någon större förbättring av benmassan. Att försöka bibehålla sin vikt, eller undvika viktnedgång är sannolikt bra för benmassan. En hög biologisk ålder innebär en hög benbrottsrisk. Kvinnor med förhöjda halter av ämnen som utsöndras från benet har en hög benbrottsrisk. Det finns en koppling mellan D-vitaminbrist, fall och frakturrisk. Kvinnor med en kombination av låg benmassa, förhöjda halter av vissa ämnen utsöndrade från skelettet och en hög biologisk ålder har en mycket förhöjd frakturrisk jämfört med övriga kvinnor.
| Originalspråk | engelska |
|---|---|
| Kvalifikation | Doktor |
| Tilldelande institution |
|
| Handledare |
|
| Tilldelningsdatum | 2004 jan. 9 |
| Förlag | |
| ISBN (tryckt) | 91-628-5932-3 |
| Status | Published - 2003 |
Bibliografisk information
Defence detailsDate: 2004-01-09
Time: 10:15
Place: Universitetsklinikernas aula, Ing 35, Universitetssjukhuset MAS, Malmö
External reviewer(s)
Name: Lips, Paul
Title: [unknown]
Affiliation: Vrije University Medical Center, Amsterdam, The Netherlands
---
Article: I. Gerdhem P, Magnusson H, Karlsson MK, Åkesson K. Ultrasound of the phalanges is not related to a previous fracture. A comparison between ultrasound of the phalanges, calcaneus, and DXA of the spine and hip in 75-year-old women. J Clin Densitom 2002; 5(2): 159-66.
Article: II. Gerdhem P, Åkesson K, Obrant KJ. Effect of previous and present physical activity on bone mass in elderly women. Osteoporos Int 2003; 14(3): 208-12.
Article: III. Gerdhem P, Ringsberg KAM, Åkesson K, Obrant KJ. Influence of muscle strength, physical activity and weight on bone mass in a population-based sample of 1004 elderly women. Osteoporos Int 2003; 14(9): 768-772
Article: IV. Gerdhem P, Ringsberg KAM, Magnusson H, Obrant KJ, Åkesson K. Bone mass cannot be predicted by estimations of frailty in elderly ambulatory women. Gerontology 2003; 49(3): 168-72.
Article: V. Gerdhem P, Ringsberg KAM, Åkesson K, Obrant KJ. Just one look and fracture and death can be predicted in elderly ambulant women. Accepted for publication in Gerontology.
Article: VI. Gerdhem P, Ivaska KK, Alatalo SL, Halleen JM, Hellman J, Isaksson A, Pettersson K, Väänänen HK, Åkesson K, Obrant KJ. Biochemical markers of bone metabolism and prediction of fracture in elderly women. Accepted for publication in J Bone Miner Res.
Article: VII. Gerdhem P, Ringsberg KAM, Fotopoulos M, Obrant KJ, Åkesson K. Association between vitamin D levels, physical activity, muscle strength, falls and fractures in the prospective population-based OPRA study of elderly women. Submitted.
Ämnesklassifikation (UKÄ)
- Ortopedi