Rural Gentrification in Desakota: Farmland Politics, Alternative Food Networks, and the Emergence of New Farmers in Taiwan

Efter en landreform, som genomfördes i slutet av 40- och i början av 50-talet, blev de flesta taiwanesiska bönderna hemmansägare och odlade marken på små lantegendomar. Denna efterkrigsreform banade väg för en ekonomisk utveckling som väsentligt påverkade och förändrade bondesamhället. När det taiwanesiska jordbruket visade tecken på stagnation på 1970-talet, förändrades böndernas syn på markinnehav, vilket resulterade i förändrade försörjningsstrategier. Trots att innehav av jordbruksmark var strängt reglerad och endast tillät bönder att bruka marken, så utarrenderades eller utnyttjades stadsnära jordbruksmark av landsbyggdsbefolkningen, såväl legalt som illegalt, för industrianläggningar som kunde bidra till att generera extra inkomster till jordbruket. Denna situation förändrades efter ändringen av lagen om jordbruksutveckling (Agricultural Development Act) år 2000, som öppnade upp för att även individer utan jordbruksbakgrund kunde ges möjlighet att köpa jordbruksmark, där en liten del av marken kunde användas för att bygga en lantegendom. En stor del av befolkningen var involverade i jordbruksproduktionen under efterkrigstiden, vilket innebar att denna förändring av användningen av jordbruksmark gav upphov till kontroverser om hur jordbruksmark skulle användas och vem som skulle ha rätten att odla/bruka jorden.

I denna avhandling analyseras relationen mellan den jordbrukspolitik som utvecklades i slutet av 90-talet och landsbygsdsinvandringen i Taiwan. Analysen visar hur avregleringen av markinnehav bidrog till två processer av gentrifiering av landsbygden. Å ena sidan, en kontinuerlig deagrarisationsprocess, där bönder/markägare successivt avvecklade jordbruket, genom att de fick möjlighet att ackumulera kapital och förändra sin sociala status tack vare ”bondgårdsboomen” (dvs - det stora intresset att bygga små lantgårdar). Å andra sidan gav den nya jordbrukspolitiken möjlighet för en liten grupp stadsinvånare – nykomlingar – med begränsad jordbrukserfarenhet att utveckla ekologiskt jordbruk. På sociala medier kallas dessa nykomlingar ”småbrukare” (Xiao Nong) och ”nya bönder” (Xing Nong). Denna avhandling visar att uppkomsten av nya bönder i Taiwan utgör ett lokalt svar på den globala rörelse som verkar för alternativ livsmedelsproduktion. De nya böndernas entusiasm för en agrikulturell livsstil utgör en särskild form av lantlig gentrifiering.

Avhandlingen baseras på ett fältarbete i Yi-Lan och Hualien. Båda landskapen ligger i den östra delen av Taiwan, som under de senaste två decennierna fått vara med om inflyttning av såväl välbärgade hushåll, som köpt jordbruksmark för att bygga små enfamiljsbostäder (bondgårdar) som ett andra hem, en fritidsbostad, som av ”nya bönder”, som lyckats etablera sig som alternativa livsmedelsproducenter. Dessa två processer utmanar oss att problematisera över hur omvandling av jordbruksmetoder kan förändras och hur jordbruksmark kan användas i regioner som består av mycket blandad jordbruksmark, syftande på det som i östra och sydöstra Asien kallas desakota. Nya bönders erfarenheter och utmaningar utgör här värdefull kunskap att ta vara på och reflektera över, då den speglar det taiwanesiska jordbrukets utveckling.