Screening immigrant mothers for postpartum depression. Development and feasibility of an educational Intervention for nurses in the child health services.

Post partum depression är ett omfattande folkhälsoproblem som utlandsfödda mödrar löper ökad risk att drabbas av. Rutinmässig screening av alla nyblivna mödrar för post partum depression har implementerats i många länder för att öka identifikationen, men tidigare forskning indikerar att hälso- och sjukvårdspersonal upplever screening av utlandsfödda mödrar som en svår arbetsuppgift. Det övergripande syftet med avhandlingen var att utveckla en evidensbaserad utbildningsintervention för sjuksköterskor i Barnhälsovården i screening av utlandsfödda mödrar för post partum depression, och testa interventionens genomförbarhet.
Studie A och studie B var kvalitativa intervjustudier med 13 deltagare i vardera studie. Studie C var en systematisk litteraturöversikt som inkluderade 8 vetenskapliga artiklar och studie D var en kvantitativ studie med pretest-posttest experimentell design med 30 deltagare.
Studie A, som belyste barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att identifiera tecken på post partum depression hos icke-svensktalande mödrar, visade att en transkulturell vårdande relation behövde etableras för att möjliggöra bedömning av moderns mående. Sjuksköterskorna förlitade sig på sin intuition när de identifierade tecken på post partum depression och använde kulturell kompetens för att filtrera sina intryck. De upplevde bristande kulturell kompetens när de försökte få mödrarna att berätta om sitt mående och vid behov ta emot externt stöd, vilket ledde till frustration hos sjuksköterskorna. Resultaten i studie B visade att icke-svensktalande mödrar kände sig bekräftade som person när de deltog i depressionsscreeningen, även om tillståndet var oklart för de flesta. Kulturella uppfattningar om psykisk ohälsa, negativa förväntningar kopplade till det upplevda värdet som kvinna, skam över att inte vara tillräckligt tacksam över sitt nya liv, rädsla för att barnet skulle omhändertas och negativa upplevelser kopplade till interaktionen under screeningen, utmanade mödrarna i att tala om sitt mående. I studie C syntetiserades hälso- och sjukvårdspersonals erfarenheter av att identifiera tecken på och genomföra screening av utlandsfödda mödrar för post partum depression. I resultatet framkom rädsla för att missa mödrar med tecken på post partum depression och frustration relaterat till svårigheter med att kommunicera, att applicera översatta versioner av screeningskalan och hantera kulturella implikationer av post partum depression.
Utifrån vad som framkom i studie A, B och C, tidigare forskning och teoretiska ramverk, utvecklades en utbildningsintervention för barnhälsovårdssjuksköterskor (studie D). Utbildningen testades för genomförbarhet och samtliga deltagare (100 procent) var nöjda med innehållet och 93 procent uppgav att utbildningen i hög grad förbättrade deras förmåga att möta kraven kopplade till arbetsuppgiften. Utbildningsinterventionen var genomförbar men mindre omarbetningar av momenten som rör tolkanvändande och erfarenhetsbaserad kunskap, såväl som de praktiska träningsmomenten, behöver göras. Likaså behöver det illustrerade materialet utvärderas ytterligare. Sammanfattningsvis bidrar avhandlingen till utvecklandet av evidensbaserade kliniska riktlinjer rörande användande av översatta versioner av screeningskalan och tolk, vilket kan underlätta screeningen av utlandsfödda mödrar.